"Kvinnor: Sluta be om ursäkt!"

Den senaste tiden har jag funderatmycket på detta med att kvinnor hindrar sig själva genom att be omursäkt utan att någon egentligen har efterfrågat ursäkten. Jaghar gjort det så många gånger utan att tänka mig för och nu har jagäven uppmärksammat att det är fler kvinnor som gör så.

Jag kom att tänkapå det när jag häromdagen lyssnade på den fantastiskafeministiska podcasten "Fan vad Fittigt", denna gång om män. 

Avsnittet inleddes med en friskrivning från ansvar genom att berättaatt de kommer att vara generaliserande och inte nyanserade i sittsamtal. På samma sätt slog det mig när jag vid ett tillfällehörde ett gäng kloka unga kvinnor berätta om sådant som debehövde bli bättre på. 

Många av dem lyfte att de skulle vilja blibättre på vad jag uppfattade som att ta mindre plats och inteupplevas som så hårda.

Varför gör vi så? Vi ursäktar ossredan innan någon har bett om vår ursäkt. Skulle en man i sammasituation ha agerat på samma sätt? Skulle en man som pratar omkvinnor i radio först börja med att berätta att de skulle kunnaupplevas som generaliserande? 

Skulle en man säga att en av defrämsta saker de vill lära sig är att inte ta så mycket plats dådet kan få dem att upplevas som hårda?

Självklart ska man oavsett kön varatrevlig, respektfull och agera på ett sätt som inte syftar till attkränka andra människor. Men utöver det ska vi som kvinnor kunnalåta oss själva att agera som vi vill. Vi ska inte behöva kännaatt vi tar för mycket plats, när vi egentligen tar plats på sammasätt som män. 

Vi ska uttrycka våra åsikter utan att förstfriskriva oss från ansvaret i rädsla om att någon annars kommeratt bli kränkt, precis så som jag tror män hade gjort.

Vi kvinnor har inte till uppgift attgöra alla i vår omgivning nöjda, tvärtom är det ofta just tronatt det är uppgiften som gör att vi inte når vår fulla potential. 

Vår uppgift är att agera precis som vi vill utan att förstleverera en ursäkt som ingen har bett om.