Kan olyckliga män vara lösningen?

En av alla de frågor som diskuterades under Socialdemokraternas kongress i förra veckan var föräldraförsäkringen. Tyvärr vågade man inte ta tillräckligt stark ställning för jämställdhet. Beslutet att ”avgörande steg” ska tas mot i första hand en tredelad föräldraförsäkring, utan att ge konkreta löften, betyder inte särskilt mycket.

Kvinnor tjänar i snitt 3,6 miljoner kronor mindre än män under arbetslivet. Kvinnor tar ut 76 procent av föräldraledigheten. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid och lägger mer tid än männen på obetalt arbete. Sverige är inte jämställt.

Ett argument som ofta framförs, som även Stefan Löfven hakat på, är att barnfamiljerna själva ska få bestämma hur de vill fördela sin ledighet med barnen. Det låter ju lovande. Men verkligheten funkar inte så. Barnfamiljerna är helt enkelt inte kapabla att prioritera jämställheten i hemmet, därför måste politiken visa vägen. Det krävs helt enkelt politiskt mod i Sverige.

Tyvärr är det väl så att man i ”världens mest jämställda land” inte kan vinna val på att driva jämställdhetspolitik. Det gör också att de flesta av de etablerade partierna inte vågar ta täten i frågorna. Det är ryggradslöst. Det är inte bara att svika kvinnorna, utan att svika hela befolkningen. För jämställdhet är ingen kvinnofråga. Hela familjen tjänar på jämställdhet. 

Men vem vet, igår presenterades en ny avhandling från Umeå Universitet som visar att män blir olyckliga av ojämställda förhållanden där mannen inte gör lika mycket som sin partner. 

Nu när även männen drabbas av ojämställdhetens baksida, kanske jämställdhet äntligen kan sluta vara en kvinnofråga som ska lösas vid köksbordet och istället bli en politiskt prioriterad fråga?