Lika fega partiledare som vanligt
"Tråkigt att så få partier vågar ta ställning för kvinnors lika värde", konstaterar Seher Yilmaz – som är trött på politiker som påpekar hur hemskt det är med ojämställdhet men aldrig presenterar några lösningar.
Jobbar med public affairs och brinner för jämställdhet.
Följ Seher Yilmaz på twitter här.
Det finns tre sätt att möta ojämställdhet.
Den första kategorin är personer som inte ser ojämställdhet. De lutar sig tillbaka och berättar meden lugn röst att de aldrig upplevt diskriminering eller sett strukturer. Detta är den värsta kategorin av personer, hur de kan blunda för något som är så tydligt förstår jag inte.
Den andra kategorin är de som ser ojämställdhet men som inte gör någonting åt den. De är duktiga på att påpeka hur hemskt det är, men när lösningar presenteras tar de aldrig chansen att agera.
Den tredje kategorin är de som ser ojämställdhet och bestämmer sig för att göra något åt den. Detta är min favoritkategori.
Söndagens partiledardebatt inleddes oväntat med ett samtal om jämställdhet. Frågan var hur det kom sig att det stod sju manliga partiledare och endast en kvinnlig i studion. Som kvinna fick Annie Lööf ordet först och axla ansvaret för de andras misslyckanden. Frågan borde endast ha varit ställd till de sju männen.
Lööf svarade att man inte ska fokusera på exakta siffror och kvoter utan snarare titta på attityder och att ge lika villkor till kvinnor som män. Oerhört viktigt, tänkte jag. Löfvens i sin tur lyfte att det är könsmaktsordningen som gör att kvinnor inte kommer till ledande positioner. Oj vad jag höll med!
Reinfeldt påpekade svårigheten för kvinnor att göra karriär medan de tar största ansvaret för hem och familj. Precis så är det, var min reaktion.
Hägglund tyckte det var viktigt att göra något åt ojämställdheten och att det handlar om en grundläggande människosyn. Väl talat, skulle jag säga.
Och så fortsatte det. Med undantag för Sjöstedt och Fridolin som levererade konkreta åtgärder, höll alla med varandra och berättade om alla problem som finns. Ja, förutom Reinfeldt som lyfte jämställdhetsbonusen utan att tillägga vilket fiasko den varit, samt Åkesson som i stället levererade lösningen att familjerna skulle få bestämma allt själva (för då löser sig allt, eller hur var det nu?)
Om personerna som ser ojämställdhet och agerar är mina största idoler, är de som passivt tittar på när ojämställdhet pågår de fegaste jag vet. Samtalet om jämställdhet under partiledardebatten var oväntad. Fegheten var däremot helt väntad. Tråkigt att så få partier vågar ta ställning för kvinnors lika värde.
