De halvnakna bekväma männen på sommaren

Sommaren är årstiden som ger många av oss kvinnor ångest över vår kropp. Värmen tvingar oss till linnen som visar vårt gäddhäng, kjolarna visar våra lår och shorts som är så där skönt korta är nästintill omöjliga att känna sig helt bekväm i. Varje skyltfönster vi går förbi omvandlas till en spegel där vi kan granska oss själva från topp till tå. Som om vår egen ångest inte var tillräcklig, verkar de somriga kläderna plötsligt få män att tro att de får stirra, vissla och kommentera våra kroppar helt ohämmat, vilket är mer obehagligt än vad det är charmigt. 

Det spännande är dock hur samma årstid ger män en helt annan relation till sin egen kropp. Det spelar ingen roll hur många spaltmeter det skrivs om vett och etikett när det kommer till hur värmen ska hanteras när det kommer till klädsel, utan när en man väl har bestämt sig så kommer han att gå utan tröja och med alldeles för vida och korta shorts mitt bland alla andra människor. Utan att bry sig om vad någon annan tycker. Och det spelar ingen roll hur han ser ut, som man kommer han oavsett att hävda sin rätt att fläkta kroppen. 

För mig innebär sommaren förutom skön semester också en liten beundran för dessa mäns nonchalans till sin omgivning. Om de blir varma, klär de av sig oberoende av om de är tjocka, korta, långa eller smala. Oberoende av var de befinner sig. På sommaren försvinner alla regler för dessa män samtidigt som kvinnorna trängs in i obehagets och ångestens hörn. 

Bäst hade väl ändå varit om vi antingen slapp både de ångestande kvinnorna och de barbystade männen, eller om vi åtminstone delat både hud och ångest lika mellan könen. Men inget av det kommer väl att hända i vårt patriarkala samhälle utan jag kommer fortsätta att ta del av halvnakna bekväma män vart jag än vänder mig i sommar, tyvärr.