"Min mormor och hennes 53 barnbarn"

Min mormor heter Mariam Hanna och är 85 år gammal. Hon gifte sig när hon var 14 år, en vanlig ålder för Syriens kvinnor på 70-talet.

Lika vanligt var det att kvinnorna fick sju barn – som min mormor.

Men något konstigare är att hon kan namnen på 53 barnbarn och hon vet vad de studerar och jobbar med, så hon följer alltid deras liv även om de bor utanför Sverige.

Min familj är som vilka som helst i Mellanöstern, vi känner en plikt att respektera och ta hand om henne.

Men fastän hon är bekväm och trevlig måste alla lyssna på henne, även om hon inte har rätt. När jag var en korrespondent i Syrien var hon jätteorolig så hon pratade med min pappa och sa med arg röst:

– Säg åt Soulaf att lämna journalistiken och åka tillbaka till Sverige.

Nu är jag i Sverige och när jag vill skoja med henne pussar jag henne och säger:

– Jag vill säga hej då. Nästa månad måste jag lämna Sverige och flyga till Irak (eller Syrien).

Då blir hon arg och säger:

– Men jag sa ju att det inte finns någon journalistik utanför Sverige, hur många gånger ska jag behöva säga det?

Äldsta barnbarnet som Mariam har är 45 och det yngsta är en månad. Hon har bilder på alla hemma.

De lyckligaste stunderna för henne är när alla barnbarn samlas runt henne. Hon bryr sig inte om bruset – hon bryr sig bara om att barnbarnen är runt henne. Och hon har inte glömt de tre barnbarnen som är kvar i Syrien. Hon ber för dem.

Förra månaden blev mormor jätteglad när min syster fick barn. Hon skrattade och sa:

– Annabelle är 53:e barnbarnet, jag hoppas leva till hennes bröllop.

Alla mina kusiner vet att Mariam gillar livet, så brukar hon säga på varje barnbarns bröllop.

– Jag hoppas leva till era barns bröllop.

Jag hoppas att hon lever till mitt.