"Så klart stockholmare är smartare än lantisar"

För 16 år sedan sa Moderatpolitikern Anna Kinberg Batra att hon trodde ”stockholmare var smartare än lantisar." Nu när hon är högaktuell att ta över partiet efter Reinfeldt, måste hon än en gång försvara sitt gamla uttalande och förklara att hon inte alls menade det hon sa. Nu måste hon göra det som alla framgångsrika politiker behärskar. Ljuga. Trovärdigt. För så klart att vi stockholmare tycker vi är smartare än lantisar. Givetvis gör vi det. 

Den senaste veckan har valresultatet stötts och blötts. Vem röstade på SD. Varför? Det var svårt att dra några tydliga slutsatser överhuvudtaget men man såg att deras väljare i större utsträckning bodde på landsbygden. Och inte alls lika ofta i Stockholm och Göteborg. 

– Valresultatet bidrar till att förstärka skiljelinjen mellan stad och land, sa statsvetaren Ulf Bjereld. 

Den tidigare statsministern Göran Persson menade att väljarna skickade en tydlig varningssignal till Stockholmsetablissemanget. Journalisterna (mestadels stationerade i Stockholm) förstod ingenting alls. Allra minst att de anklagades för att ha tappat kontakten med landsbygden. 

”Vi älskar landsbygden”, sa dom. Och när man fått höra att Stockholms skärgård inte räknas säger de: ”men jag har en kompis som är från Falköping.”

Jag är född och uppvuxen innanför tullarna i Stockholm. Jag är stolt över det. Försöker ofta obemärkt få in det i konversationer med nya människor. Samtidigt förstår jag hur verklighetsfrånvända vi kan verka. 

Alla som flyttar in här och redan på tåget från småstaden försöker skrubba bort sin bakgrund och bonnadialekt med såpa och lut. Kapa banden. Skaffa en ny frisyr, ny garderob. En fräsig yrkestitel. Det finns inga människor som på samma sätt gör sitt yttersta för att leva upp till den stockholmska nidbilden, som människor som flyttat hit från en mindre stad. Jag har en bekant som propsar på att han jobbar som Corporate Branding Manager. Om jag var en jordbrukare och någon kom till mig och berättade att han blivit utbränd från sitt hektiska jobb som Corporate Branding Manager, skulle jag backa över honom med traktorn.

Jag förstår fullt att man kan se på vår huvudstad och känna sig alienerad. Jag förstår att den här staden kan verka elitistisk och bortstötande. Men det är inte riktigt vårt fel, det ligger i den här stadens DNA, i dess blodomlopp. Jag ska försöka förtydliga.

Jag är från Stockholm. Vi är en stad full av egoistiska, självbelåtna skitstövlar. Vi har dammsugit resten av landet efter de mest navelskådande, självuppfyllda jävlarna vi kunde hitta. Nu bor vi här. Tillsammans. Som as. 

Men för att vi ska slippa leva med skammen gör vi saker för att må bättre. Små saker som kan verka som struntsaker, men det är sådant vi gör för att lätta vårt samvete. Som att äta ekologiskt. Att källsortera. Eller som att inte rösta på ett rasistiskt parti i riksdagsvalet. Men jag antar att det är en storstadsgrej.