Varför överskattar vi matematik i den svenska skolan?

Den 28 mars bänkar sig runt 60 000 svenska utbildningssökande för att skriva högskoleprovet. Under sju timmar kommer de att svara på 160 frågor. 80 av de frågorna består av matematik eller "logiskt tänkande".

Och det är ju bra... om majoriteten av alla studerande hade användning för de kunskaperna i livet efter studietiden.

Matematik är en viktig grundbult för att kunna hantera vardagen. För att inte bli ett fall för Lyxfällan måste alla medborgare kunna ställa sina inkomster i relation till sina utgifter. Men för det behövs inte mer än att kunna hantera de fyra räknesätten och räkna procentsatser.

Det är också något som alla elever i svenska skolor måste behärska för att ens ha möjligheten att söka till gymnasiet. Nej, det är tiden därefter som de stora problemen finns.

Som det ser ut i dag används matematik som en morot i gymnasiet. Ju mer matte du läser desto större möjligheter har du att söka dig vidare till den universitetsutbildning du vill läsa. Tillsammans med "moderna språk" (som om typ spanska, franska och tyska skulle vara nymoderniteter!) och engelska tilldelas du nämligen meritpoäng till din högskoleansökan. 

Det svenska skolsystemet premierar alltså matematik före ämnen som samhällskunskap och historia. På vilket sätt kan det vara viktigare? Lär vi oss verkligen mer om samhället av enstaka tal – än av det samhälle vi lever och kommer ur? 

Själv minns jag inte ens vad en derivata är för något och jag har definitivt aldrig behövt de kunskaperna varken i min vardag eller i mitt yrke. Är en intresserad av matte – och vill syssla med det i framtiden – kan en studera det via tillvalskurser i gymnasiet eller på universitetsnivå. Precis som den svenska skolan hanterar alla andra ämnen. 

Men nej, för sedan Arkimedes, Pythagoras, Euklides och andra antika matematikers tid har det ultimata måttet för intelligens gömt sig i abstrakta tecken, satser och ekvationer. Nobelpriser delas ut, människor geniförklaras och själva måttstocken för att vara bright beräknas – så klart – genom ett IQ-test.  

Det är inget fel med det. Men det ger också en skev bild av verkligheten för tusentals ungdomar som börjar svettas av arearäkning fortare än en hinner säga multiplikationstabellen.

Det är dags att rubba svenska skolans cirklar.