Efter tre års slit har alla rätt att åka studentflak

Jag älskar studentflak. Verkligen ÄLSKAR. Jag är avundsjuk på alla er som tar studenten i år som ska åka flak. När jag kommer se er åka förbi mig kommer det som vanligt svida till i hjärtat för att jag själv saknar den tiden då jag stod på flaket med en ljummen öl i handen och ölklibbigt hår, vevandes till untzuntz-musik.

Jag minns min egen tid på flaken. Första gången jag åkte var jag tolv år, det var när min brorsa tog studenten (OBS. Jag satt ned och drack läsk) därefter var jag hooked. Vid 17-årsåldern tog min flak-karriär fart på riktigt. Under åren har jag åkt på min kompis kompis flak, mina kompisars, kusiners och mitt eget. En gång hamnade jag till och med på fel flak. Det upptäckte jag och mina kompisar när vi såg rätt "Fredrik" åka förbi på ett annat flak. Men vi stod kvar – hur det slutade är en annan historia.

Jag har en så stor kärlek till flak att jag verkligen vill att alla ska få uppleva charmen med ölsprutandet, vrålandet, glädjen och kisspauserna. Jag tycker att det ska vara en självklarhet att vi ska unna studenterna flakåkande och allt vad det innebär, även om det svider till i hjärtat av avundsjuka.

Jag blir så trött på alla osköna surgubbar- och tanter som snackar om förbud hit och dit och som hatar på flak. Sluta klaga. Har inte studenterna förtjänat att få hoppa runt med sin kompisar brölandes till "Sommartider hej hej"? Har man inte rätt att ha kul efter tre års slit?