Jag hoppas att inte en jävel som kommer till Sverige anpassar sig

"Kommer de hit ska de i alla fall anpassa sig" säger gubben, kniper ihop ögonen och tittar på en. Med andra ord säger han att alla som är precis som han trots allt är okej.

Vi står mitt i den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget och folk fokuserar på att de vi hjälper ska bli som oss. Förlåt, men vad tror ni att Sverige är?

Ni verkar tro att befolkningen utgörs av vackra, starka vikingar som bor i varma, röda stugor med vita knutar. Att vi lever i lyx och överflöd. Att alla fotbollsår är 1994 och varje schlager är Waterloo. Som om människors allra våtaste dröm vore att stå i kö och att de flesta kommer när de ser en tallrik köttbullar och potatis med lingonsylt. Ni tror att svensken är en perfekt schablon för att skapa mänskligheten.

Jag är så less på illusionen av det perfekta Sverige att jag kan dö.

Tusentals människor är på väg hit. Glöm era beräkningar om vad samhället kommet att tjäna och inte på dem, jag vet redan hur de kommer att göra störst nytta.

De är människor från olika länder, med olika bakgrund och erfarenheter, och förhoppningsvis kan de montera ner det Sverige jag ser.

För det jag ser är ett ängsligt land. Ett land där vi inte höjer rösten när andra far illa, utan i stället kollar åt andra hållet.

Det är här rasismen genomsyrar varje vrå. Den som odlas vid köksbordet och sedan gror, gror och gror tills den är 21 år och hugger ihjäl unga människor på en skola i Trollhättan.

Här finns hatsajter, hatbrott och "Kom igen, det vara bara på skämt!"

Vi är landet där du kan spotta på människor som tigger utan att några ögonbryn höjs. Ett land med hat som darrar under ytan och ett land där minst 13 procent av befolkningen tycker det är demokratiskt riktigt att ha sverigedemokrater i riksdagen. Hur kan du vilja att någon anpassar sig till det här?

Jag hoppas att inte en jävel som kommer hit blir som oss.