Tack till hjältarna inom äldreomsorgen som tog hand om min skitgubbe till morfar
Kom ihåg de människor som dagligen arbetar för att ge våra gamlingar ett värdigt slut på livet – precis som de gjorde för min morfar.
När mormor inte längre klarade av att ta hand om min storrökande, rynkiga och riktigt jävliga morfar så dumpades han på ett ålderdomshem.
Nu kanske många tycker synd om honom – för vi alla har ju hört hur ovärdigt livet kan sluta där. Maten suger, blöjor byts inte och de äldre hittas med liggsår.
I det här fallet var det snarare synd om personalen. Några var faktiskt riktigt rädda för honom.
Morfar kunde nämligen bli riktigt aggressiv och skrämmande – fan den som ville att han skulle raka sig, tvätta sig eller borsta tänderna. Han vägrade att äta i matsalen och ville verkligen inte delta i några aktiviteter. Han kunde helt enkelt vara en riktig skitgubbe.
Nu hade personalen kunnat göra allt det här med tvång. För hamnar man på ålderdomshem så förlorar man ju typ alla sina valmöjligheter har man hört.
Men det gjorde de inte. Och det ska de ha all kredd för:
Ni frågade om råd i stället för att ge upp. Ni lät honom att ha på radion dygnet runt. Ni såg till att han fick en egen plats i matsalen så att han ville äta. Ni hjälpte honom när han ville gå ut och röka. Ni lyssnade till hans önskemål och ville alltid hans bästa. Ni behandlade honom helt enkelt med respekt – han fick vara en individ med egen vilja.
Tack vare er slutade hans liv värdigt.
Och det är just ni som gör detta arbete för våra äldre som vi inte får glömma när nyheter om dålig mat och misär dyker upp – min familj om någon vet att ni finns.
