Det är dags att vi inför obligatoriska skolbesök på slakterier
Den hycklande inställningen till det egna köttätandet har gått alldeles för långt. Nu borde vi ta till mer radikala åtgärder.
Richard Kristoffersson skrev ett omdiskuterat debattinlägg för Nyheter24 nyligen om att kött borde ses som specialkost i skolan. Något som helt enkelt får väljas till utöver den vegetariska eller veganska maten.
Jag tänker att vi kanske borde dra det ett steg längre.
Hur ska vi lösa den kollektiva oförmågan att förstå hur ohållbar och grym köttkonsumtionen är? Jag leker ofta med tanken på att en radikal insats behövs.
Under min skoltid besökte vi både reningsverk, museer och bygdegårdar. Vore det inte lika rimligt att skolbarnen även fick besöka ett slakteri?
Tvinga dem att se hela processen av djurskötsel, från aveln och den begränsade levnadstiden i dubbel bemärkelse, fram till slakten och vårt eget matbord.
Får du också upp bilder i huvudet nu av brutal slakt, skrikande djur, blodbad och gråtande traumatiserade barn? Skulle du också vägra att utsätta ditt barn för den upplevelsen om besök på slakteri plötsligt infördes som en obligatorisk del av undervisningen?
Jag vet att det för egen del vore en fullständig mardröm att tvingas bevittna avrättningen av ett djur.
Ändå står vi där som hjärndöda zombies vid spisen, steker våra varmkorvar till barnen och skyddar dem helt från matens oetiska ursprung. Gråter över filmklipp på plågade katter och hundar och skriver på protestlistor mot cirkusdjur.
Det är verkligen höjden av hyckleri.
Om vi inte kan tänka oss att utsätta våra barn för att bevittna en boskapsslakt i våra svenska slakterier, hur kan vi då samtidigt stå ut med tanken på hur vi plågar djuren för att vi ska få vårt oumbärliga kött på tallriken?
Det verkar som att vi är så banala som människor att vi glömmer bort att det är levande, kännande och tänkande varelser vi torterar.
Vi fullständigt ignorerar att det faktiskt är likdelar vi stoppar i våra kroppar, så länge likdelarna inte har ögon, kan prata eller på något sätt påminner oss om de övergrepp vi har utsatt dem för.
Så jag får väl vara den första att motvilligt erkänna det nu:
Jag är en köttätande jävla hycklare.
