En av mitt barns viktigaste föräldrar är bonusmamman

Varje år på mors dag finns hon där i mina tankar, barnet som inte längre är ett barn. Eller ens mitt barn.

Med knappt två månader kvar till studenten tog jag beslutet att hoppa av gymnasiet, för ungefär 15 år sedan. Anledningen till att jag hoppade av skolan var för att jag hade blivit kär.

Och i förhållandet ingick inte bara min pojkvän. Där fanns också kärleken till den 10-månader gamla dottern som var den viktigaste pusselbiten i familjen, eftersom att hon bodde med honom på heltid då.

Bara 17 år gammal föll jag handlöst för henne och den plötsliga ansvarskänslan som följde med på köpet. Jag var med henne jämt. Dag som natt.

På ettårskalaset tog hon sina första stapplande steg in i mina armar. När hon började prata förväxlades ibland "Amanda" med "mamma" och mitt hjärta slog volter i hemlighet, även om jag alltid var noga med att prata med henne om hennes biologiska mamma och vårda deras relation.

Jag minns alla tidiga sömniga morgnar med hennes små armar tryggt runt min rygg där bakom mig i cykelbarnstolen på väg till dagmamman. Jag minns de pirriga förberedelserna inför hennes treårskalas och ihopparandet av alla små små strumpor i regnbågens alla färger.

Jag minns också smärtan inom mig om kvällarna när hon längtade efter sin mamma. Hur hon höll ett krampaktigt tag om den lilla plånboksbilden hon hade fått av sin mamma och hur hon grät sig till sömns oavsett hur många tröstande vaggvisor jag sjöng.

Min bonusdotter är nästan lika gammal nu som jag var när hon svepte in i mitt liv och förändrade det för alltid. Jag har tyvärr inte träffat henne sedan hon var 5 år, men hon finns i mitt hjärta varje dag. Villkorslöst.

Nu har jag ett eget barn, som fyller åtta år snart och har en alldeles egen bonusmamma nu sedan några år tillbaka, som hen bor med tillsammans med sin pappa varannan vecka.

Hon är bonusmamman som har varit med och ordnat barnkalas, snutit en snorig liten näsa och tindrat ikapp med oss andra föräldrar under flera år av nervösa Luciatåg.

Hon är bonusmamman som har lärt mitt barn att åka skridskor när jag själv har tappat tålamodet. Som har sett till att hen alltid har bästa möjliga värmande ytterkläder under vintern.

Hon är den som har läst ändlöst många godnattsagor och läxor och strukit mitt barn över pannan när hen har somnat i hennes famn om kvällen.

Vad hade jag gjort utan henne i våra liv? Mitt barns bonusmamma är limmet av kärlek och omsorg som håller ihop den här familjen.

Och nu har hon gett mitt barn den gåva hen har önskat sig i så många år nu: ett litet syskon.

Grattis fantastiska A på din allra första mors dag som tvåbarnsmamma!

För en älskad mamma, det har du redan varit i många år nu till mitt lyckligt lottade barn.