Alexander Karim: Frigivningen av OJ Simpson var ett slag för rättvisan

- 10/06/2016, 13:21 -
Alexander Karim skriver om O.J Simpson.
1 av 3

Alexander Karim skriver om O.J Simpson.

Baker Karim/AP1995 / REED SAXON

Alexander Karim.
2 av 3

Alexander Karim.

Baker Karim

O.J Simpson.
3 av 3

O.J Simpson.

AP1995 / REED SAXON

Alexander Karim gör debut som krönikör hos Nyheter24. Han skriver om O.J Simpson, rättvisa och rasism.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Den 12:e juni 1994 mördades Nicole Brown Simpson och Ronald Goldman kallblodigt i stadsdelen Brentwood i Los Angeles. Orenthal James Simpson, bättre känd som O.J. höll i kniven. Om det är jag helt övertygad. Bevisen är överväldigande. Jag tror att han gjorde det. Men O.J friades. Helt. Sattes på fri fot. En kallblodig dubbelmördare.

Och kanske var det helt rätt?

I skrivande stund sitter jag på ett försenat flyg mot Budapest. Jag minns ett annat flyg. 1995. Augusti. Jag sitter på flyget mot scenskolestudier I Los Angeles. Framför mig diskuterar två herrar intensivt och på bredaste amerikanska. “I don’t even know why they’re going to trial. Just fry him!”

En utdragen rättegång senare kommer domen. På en tv i klassrummet hör vi det live. ”NOT GUILTY”. De svarta eleverna jublar. De vita gapar. Och jag står och ser på. Handfallen. Hur kunde uppdelningen vara så total? Jag hade följt rättegången på tv. Jag var övertygad om att han var skyldig. Varför hurrar de? Han är ju en mördare – färg spelar ingen roll!

Eller?

20 år senare. Nutid. Serien “The People vs O.J Simpson” sänds. Hela USA pratar än en gång om fallet. Och jag rycks tillbaka till mina studieår I LA. Jag vet så mycket mer om USA än den handfallna 19-åringen i klassrummet gjorde. Jag känner till The Negro Holocaust, den systematiska utrotningen av den svarta befolkningen.

Jag har äcklats över berättelserna från slavskeppen där så många afrikaner kastades överbord att hajar följde dessa flytande bufféer hela vägen till Amerika.

Jag har sett bilder av de lynchade, hängandes från träd med en gaffel uppkörd i ändan. En sista förnedring. Brottsrubricering; ”Han grälade med en vit man.” Allt utan konsekvenser för bödeln.

Jag har läst boken om händelserna i Tulsa, Oklahoma 1921, då ett blomstrande svart samhälle, även känt som Black Wall Street, brändes till aska för att en ung svart man hade pratat med en vit kvinna i en hiss.

Jag har sett statistiken om att det 1994 var 35 gånger större risk för en svart tonåring att bli skjuten av polisen än för en vit dito.

Hela generationer av mördade afroamerikanska män, kvinnor och barn. De friande domarna som följde. Icke skyldig. Icke skyldig. NOT GUILTY.

Så vad handlade rättegången mot O.J. Simpson egentligen om? Jo, det var första gången i amerikansk historia som en svart man hade så mycket makt och pengar, att han riskerade att prövas, ja som en vit man. För de jublande eleverna i klassrummet handlade det inte om morden han säkert begått. Eleverna var inte hjärtlösa. De bar på en historiebok 400 år tjock. ”Just fry him” var deras vardag.

De visste något som skulle ta mig 20 år att inse. Nämligen att medan mordet på Nicole Brown Simpson och Ronald Goldman var oerhört tragiskt. Så var frigivningen av O.J. Simpson – ett slag för rättvisan.