Barnen kollar på Jocke och Jonnas spökjakt – det borde du också göra

Många föräldrar har säkert hört barnens tjat om Joakim Lundell (f.d. "Jockiboi") och hans fru Jonna Lundell. De flesta av oss har säkert inte heller orkat ta reda på vilka de är och vad de faktiskt gör som tydligen är så spännande och intressant.

Men hörrni. Snälla, gör det. Ta er den tiden.

Inte bara för att visa engagemang i era barns intressen, det är trots allt idoler på Youtube som alla kids snackar om just nu. Utan också för att förstå varifrån de snappar upp en hel del attityd och ganska osköna nya ord.

Just Jocke och Jonnas spökjakter är de absolut mest populära av deras Youtube-klipp, bland både barn och vuxna. Men de yngre barnen utsätts för skräck och "spökerier" på ett sätt som de flesta av dem helt enkelt inte är mogna att hantera än.

I helgen skrev jag en artikel om Jocke och Jonnas spökjakt vid "Barnmördarkorset". En spökjakt som jag såklart också tog mig tid att titta på i researchsyfte, för att förstå hypen. Jag såg den ensam i mörkret, mitt i natten. Det var inte särskilt smart, hur logiskt tänkande jag än är.

Mitt barns reaktion när hen råkade se artikeln på min dator dagen efter var "jaha! Jag har sett deras spökjakt från Frammegården! Det var jätteläskigt!"

Och då föll poletten ner. Jag har inte tillåtit mitt barn att se på Jocke och Jonnas Youtube-kanal alls hemma. Istället har hen såklart tittat på det hemma hos sina kompisar. Så lättlurad är jag.

Det här förklarar alla mardrömmar, alla grubblerier kring spöken, all rädsla för mörker på senare tid. Små skolbarn sitter alltså och kollar på sina upptrissade idoler som är på spökjakt. De kollar fascinerat, helt utan stöd från vuxna i form av källkritiskt tänkande och tröst när det blir läskigt.

Vi vuxna förstår ju att det här är vetenskapligt ogrundad underhållning, precis som "Det okända" och allt annat i samma kategori. Men för barnen är det här på blodigt allvar, ofta bokstavligen.

Senare samma dag kom jag på mitt barn med att kolla på ett klipp från humorgänget "IJustWantToBeCool", där de listar tio "roliga" sätt att somna på.

Ett av tipsen var att sy ihop ögonen. Ett annat tips var att bli skrämd till sömns, under pistolhot. I klippet får barnen se hur en person blir helt sönderskjuten som i en splatterfilm, med inälvor och blod överallt.

Bildkälla: Faksimil YouTube

En vuxen person eller en tonåring kan skratta åt det makabra i den synen. Det gjorde även mitt barn där och då, tillsammans med sin kompis. Det var de högljudda nervösa skratten som fick mig att gå in i barnrummet och ta reda på vad de tittade på i smyg.

Sen kom kvällen. Funderingarna. Rädslan att somna, rädslan att bli skjuten till döds i sängen. En åttaåring ska inte behöva hantera sådana scener och minnesbilder.

Och det är mitt fel, mitt ansvar. Jag borde ha kollat tidigare, jag med. Jag borde ha varit mer nyfiken, mer kritisk, mer engagerad. Inte bara satt gränser och litat blint på att det skulle fungera.

Jag kan självklart inte kräva eller ens förvänta mig att alla dessa youtubers tar ansvar för att vara bra förebilder för sina hundratusentals unga fans. Men vi föräldrar kan helt klart bli bättre på att vara närvarande.

Våra barn lever på nätet, precis som vi, men alldeles för ofta helt utan skyddsnät. (Och då har jag inte ens snuddat vid ämnet grooming i mina rants här. Än.)

Amanda Leander är reporter på Nyheter24. Här kan du läsa ett urval av hennes tidigare krönikor på ämnet barn och familjeliv:

● Det här är till alla vuxna män som skrämmer mitt barn

● Väljer du bort vaccin? Håll ditt livsfarliga barn borta från förskolan

● Mitt bästa relationsråd: Blocka varandra på sociala medier

● En av mitt barns viktigaste föräldrar är bonusmamman