Jag har flickvän men jag ligger med andra ändå – så kom jag ut

Publicerades: 14 Jul 2017, 15:39

Nyheter24:s Malin Nilsson om hur hon bestämde sig för att hon ville ligga med andra än sin partner, och reaktionerna efteråt.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Både jag och min flickvän ligger med andra.

Något som kan få en hel del att skaka på huvudet eller sätta i halsen när jag pratar om den gångna helgen eller ett tinder-ragg.

“Men du sa ju att du hade flickvän?”

Och så får man förklara. Om och om igen.

Ja, jag har flickvän. Men jag ligger med andra ändå.

Ända sedan jag var tonåring har jag ifrågasatt idén om att man ska hitta “the one” som man både ska älska, leva med och ha sex med för resten av sitt liv. Enbart den personen. För resten av livet.

Visst låter det tråkigt?

Efter ett antal monogama förhållanden bestämde jag mig för att inte leva monogamt, och har inte gjort det på över två år.

Men, det är givetvis inte lätt att berätta om det.

Känslan av att vara konstant kvävd och en längtan efter upplevelser och äventyr är inte något jag direkt pratat om med min familj. Det är alldeles för personligt, för att inte tala om tabu, för att prata om ens sexuella behov.

Det var ett antal Google-sökningar, Facebook-grupper, chattar med andra polysexuella, en tids sexlöshet och någon typ av kris som fick mig att inse att jag ville det här. Eller, jag var tvungen på att ta reda på om det var det jag ville.

Min dåvarande partner var givetvis inte särskilt förtjust i idén och ytterligare månader av instängdhet följde.

Det var först då jag började smyga in tankar om öppenhet i förhållanden i samtal med vänner och min mamma. När vi pratade var jag så inkluderande som möjligt och kunde snäsa till hårt om att "vissa vill faktiskt inte bara ha en partner". För så är det ju.

Jag kom ut på riktigt för mina vänner när jag och min flickvän skulle flytta ihop. Jag skrev ett långt meddelande om mina känslor och förhoppningar.

Därefter har jag aldrig haft några problem med att öppet prata om det på fest eller med kollegor. Eller skriva om det i mina krönikor.

Det var lättare för mig att tala till den stora massan än för familjen. För ett dömande av ens familj är hårdare än något annat.

Jag vägrade ta orden i min mun.

Fram tills en släkting skrev en kommentar som gjorde mig riktigt förbannad. Det var först då jag konfronterade min mamma om vad hon tyckte.

Hon skakade bara på axlarna, och sa att jag får leva livet som jag vill.

Det är inte alltid så lätt.

Vi som har ett öppet förhållande får höra att vi är otrogna, att vi inte har ett riktigt förhållande och att vi knappast kan älska varandra.

Antingen är man hora eller madonna. Ett konstverk att fascineras av. En kropp att döma.

I vissa ögon må jag vara både och. Eller inte alls.

Huvudsaken är att jag är lycklig och vägrar skämmas.

Och gissa vad? Det gör jag inte heller.