Det franska valresultatet i söndags välkomnades snabbt av EU-ledningen.
"Jag gläder mig över att kunna fortsätta vårt utmärkta samarbete", twittrade kommissionsordförande Ursula von der Leyen.
"Ett varmt bravo! Vi behöver ett stabilt Europa och ett Frankrike som engagerar sig fullständig i ett mer självständigt och strategiskt EU", skrev rådsordförande Charles Michel.
Reaktionerna från Bryssel är förståeliga: Macrons motståndare Marine Le Pen har visserligen tonat ned sin EU-kritik med åren, men vill ändå föra en helt annan politik än Macron och EU-ledningen.
En seger för Le Pen hade medfört en rejäl EU-kris, med ett Frankrike som snarare skulle låta som Ungern eller Polen när det gäller synen på allt från klimatambitioner till rättsstatsprinciper.
Rent praktiskt hade dessutom arbetet i EU:s ministerråd förvirrats rejält, med en helt ny politisk linje i det land som just nu leder allehanda viktiga förhandlingar som vårens ordförandeland.
Nätlag och minimilön
Nu kan i stället det franska ordförandeskapet sätta ny fart, i hopp om att hinna med så mycket som möjligt innan Tjeckien tar över ordförandeklubban från den 1 juli.
Frankrike har redan lyckats med en hel del. Så sent som i förra veckan nåddes en uppgörelse om nya nätlagen DSA, med tuffare EU-krav på storbolagen om hat, integritet och öppenhet på sociala medier.
Slutförhandlingar pågår även om kravet på obligatoriska minimilöner, där nya samtal ska föras under tisdagen. Än väntas dock inget genombrott, även om Frankrikes arbetsmarknadsminister Élisabeth Borne fortsatt hoppas på en uppgörelse inom juni.
Finansminister Bruno Le Maire arbetar i sin tur på att få alla EU-länder att säga ja till en global miniminivå för bolagsskatten på 15 procent – där i nuläget bara Polen har invändningar kvar.
I Nordmakedonien och Albanien väntas samtidigt spänt på om Frankrike kan driva igenom den start på ländernas förhandlingar om EU-medlemskap som man varit utlovade i flera år. EU:s utvidgningskommissionär Olivér Várhelyi besöker både Skopje och Tirana redan den här veckan för att diskutera läget.
Nytt val väntar
Macrons nya fart kan dock komma att bromsas in rejält redan om några månader. Hur stark presidenten verkligen blir kommer att avgöras i det parlamentsval som hålls i Frankrike den 12-19 juni.
Macron kan mycket väl få en fransk nationalförsamling som är full av meningsmotståndare från både höger och vänster. Han kan till och med behöva samregera med en premiärminister som har helt andra idéer, precis som företrädarna François Mitterrand och Jacques Chirac tvingades göra under några av sina år som presidenter.
Internationellt stärks ändå Macron ytterligare som ledarfigur inom EU, särskilt med tanke på kritiken mot hur Tysklands nye förbundskansler Olaf Scholz hanterat kriget i Ukraina och än så länge inte velat gå med på olje- och gassanktioner mot Ryssland.
