Frasen ”min fiendes fiende är inte min vän” upprepas flitigt bland iranier som trots längre perioder av nedsläckt internet försöker kommunicera med sin omvärld. Många motsätter sig den egna regimens brutala styre – men fruktar trots det Israels angrepp mot landet.
— Jag hoppas att det inte blir många civila som dödas, säger en man i 40-årsåldern som TT varit i kontakt med, som dock gläds över att många iranska militärchefer dödats av Israel.
Även när internet fungerar är det svårt att komma i kontakt med iranier som kan berätta vad de känner. Säkerhetsstyrkor patrullerar gatorna och det ryktas att regimen kollar igenom sociala medier. Redan ett par dagar in i eskaleringen med Israel har personer som på olika sätt uttryckt sig negativt om styret gripits.
Saknar skyddsrum
Israels försvarsminister Israel Katz hotar att ”befolkningen i Teheran kommer att betala priset” för Irans svarsattacker mot landet. I Israel har tiotals personer dödats – i Iran blev siffran snabbt tresiffrig. Iranierna saknar till skillnad från israelerna skyddsrum och när Israel attackerar högt uppsatta militärer sprängs ofta hela byggnaden i tätbefolkade områden. Många civila har dödats och skadats.
De flesta angreppen sker på natten, utan att civila varnas eftersom Israel inte vill avslöja sina planer i förhand. Höga smällar tränger in i bostäderna och hindrar befolkningen från att sova. Bombardemangen har fått även de som upplevt kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet att hoppa högt av rädsla.
Men vart ska Teheranborna ta vägen?
Tunnelbanan kan användas i stället för skyddsrum ”i extrema krissituationer”, har Teherans stadsråd Mehdi Chamran sagt. Stationerna hålls numera öppna dygnet runt. Alla stadens omkring tio miljoner invånare (17 miljoner i storstadsområdet) får däremot inte plats på perrongerna.
Köer blockerar vägarna
Många försöker i stället att ta sig norrut, till lugnare småorter vid Kaspiska havet. Men vägarna blockeras snabbt av köer och det är svårt att få tag på större mängder bensin. På sociala medier finns filmklipp som visar totalstopp i kilometerlånga tunnlar.
En som åkt är svenska Mandana, som inte vill gå ut med hela sitt namn av säkerhetsskäl. Hon reste för att hälsa på sina släktingar i Teheran några dagar innan Israel i fredags inledde sitt anfall. Den första natten kunde hon inte sova på grund av attackerna. På lördagen tog hon sig norrut tillsammans med sina kusiner.
— Det var riskfyllt. Jag hade hört att man inte skulle gå ut, säger hon.
En protest mot Israel hade anordnats och Mandana var rädd för att folksamlingen skulle öka riskerna att bli en måltavla. Men de tog sig ut på vägarna ändå – vilket hon är glad för i dag.
— Efter att vi åkt blev det fullt, säger hon.
