Flyktingar från intagen stad vittnar om fasor

al-Fashir, den sudanesiska arméns sista utpost i Darfurregionen, intogs av milisen RSF omkring den 26 oktober.

Nya satellitbilder – den enda tillgängliga bilddokumentationen av läget i staden – visar tecken på massgravar, rapporterar en forskargrupp på det amerikanska universitetet Yale.

Sedan staden föll har närmare 7 000 människor lyckats ta sig till det närmaste flyktinglägret Tawila, omkring sex mil västerut. Den relativa tystnaden från al-Fashir väcker oro bland hjälparbetarna.

— Vi väntade oss hundratusentals fler, säger Shashwat Saraf, chef för norska Flyktinghjelpen i Sudan, som arbetar i lägret.

— Vi vet inte var de återstående människorna är, vi vet inte hur många som har dödats. Vi tror att många fortfarande är fast där, säger Saraf.

Döda kroppar

De som anlänt till Tawila sedan RSF intagit staden har varit svårt uttorkade och desorienterade, efter dagar på flykt till fots genom öknen. Många bär på trauman.

— De berättar om att de blivit kidnappade, frihetsberövade, bundna, rånade och slagna på vägen.

— Vissa har kravlat med armbågarna i sanden för att inte bli upptäckta.

De vittnar också om människor som dödats. Om döda kroppar, såväl i staden som utanför.

— Det är svårt för oss att bedöma hur många. Men det är vittnesmål om fasor, säger Saraf.

Den senaste veckan har ett hundratal föräldralösa barn kommit till Tawila.

— De vet inte var deras föräldrar är, de vet inte var deras syskon är. De har burits av människor som inte är deras släktingar.

Kolerautbrott

al-Fashir var belägrad av RSF i 18 månader innan staden föll. Svältande människor har under tiden tvingats överleva på löv, djurmat och regnvatten.

— Vi kommer nog aldrig få veta hur många människor som dog på grund av belägringen.

I Tawila befinner sig redan över 600 000 människor. Många flydde dit tidigare i år när striderna nådde det enorma flyktinglägret Zamzam.

Sedan ett par månader härjar ett kolerautbrott i Tawila, hundratals människor har avlidit i den smittsamma diarrésjukdomen, berättar Saraf.

Hjälparbetarna måste ständigt omprioritera de mycket begränsade resurser som finns att tillgå.

— Det är väldigt svåra och hjärtskärande beslut att fatta varje dag, säger Saraf.