Bomberna föll på natten, när alla sov.
Hanin al-Mabhuh var knappt vid medvetande när hon drogs fram ur rasmassorna. Husets tyngd hade krossat hennes ben. Först flera veckor och flera operationer senare hon fick veta att alla fyra döttrar dödats.
Den yngsta, inte ens ett halvår gammal, måste ha ryckts ur mammans armar av tryckvågen. Inga milstolpar hann de med, säger al-Mabhuh till AP: ingen första tand, inga första steg, inget första ”mamma”.
— I ett och ett halvt år har jag inte kunnat röra mig eller leva som andra. I ett och ett halvt år har jag varit utan barn.
Hennes ena ben fick amputeras ovanför knäet och det andra hålls ihop av metallstänger. 34-åringen behöver en bentransplantation, ett ingrepp som inte går att utföra i Gaza, men trots att hon stått på väntelistan för medicinsk evakuering i snart ett år har hon ännu inte fått tillstånd att resa ut. I Gaza, vars sjukvård ligger i ruiner efter dryga två års krig, är proteser, kryckor och rullstolar bristvaror.
18 000 på väntelista

Hanin al-Mabhuh drömmer om att få vagga ett nytt barn i sina armar. Hon har fått en rullstol, men behöver hjälp att klä sig och kan inte hålla i en penna. Livet är satt på paus.
— Det är min rätt att leva, att få ett barn till, att återfå det jag förlorade. Att gå – bara att kunna gå igen, säger hon till AP.
Upp emot 6 000 Gazabor – en fjärdedel av dem barn – har under kriget tvingats amputera en eller flera kroppsdelar, bedömer Världshälsoorganisationen (WHO). Ännu fler är de som väntar på att få lämna Gazaremsan för vård – enligt Läkare utan gränser minst 18 500.
Sedan vapenvilan trädde i kraft i oktober har bara några hundra fått lämna området, uppger FN-organet Ocha.
”Nu sitter jag här”

Även för Yassin Maruf står tiden still. Han har stått på väntelistan sedan i maj, då hans bror dödades och han själv skadades svårt i israelisk beskjutning. 23-åringen låg blödande på marken när en herrelös hund gick loss på hans redan söndertrasade ben.
Nu har ett ben amputerats. Får han inte lämna Gaza för vård måste även det andra bort, säger läkarna.
— Jag behöver två eller tre personer som bär mig bara för att gå på toaletten, berättar han för AP.
Ibrahim Khalif har väntat på en protes sedan i januari, när han förlorade ena benet i ett israeliskt flyganfall mot Gaza stad. Sedan dess kan han inte försörja sina barn och sin gravida fru, skriver AP.
— Jag brukade vara familjens försörjare, men nu sitter jag här. Jag tänker på hur jag var och vad jag blivit.

.jpg)
.jpg)

