Toppmoderna Turva blev världskänt som första fartyg att nå fram till Eagle S, den tanker lastad med rysk bensin som julen 2024 rev sönder undervattenskablar genom att släpa sitt ankare längs Finska vikens botten.
Nu, ungefär ett år senare, får Turva agera ”skurk” när man i en övning simulerar en liknande händelse. Specialtruppenheten, en grupp elitsoldater, kommer farande i små gummibåtar, för att sedan klättra ombord. Snabbt och tyst tar de sig upp för att ta över kommandobryggan.
— De använder antingen uppblåsbara båtar eller helikopter för att nå ett misstänkt fartyg, säger befälhavaren Mikko Simola när han nöjt tittar på.
— I dag är det för dåligt väder för helikoptern, tillägger han, med blicken ut över den grått dimmiga Finska viken.

Värsta händelsen
För Eagle S kunde man använda helikopter, och den dramatiska videon från bordningen lades sedan ut i nyhetsrapportering om det beslagtagna fartyget. Frågan om sabotage i det fallet, och vem som i så fall låg bakom, avhandlas nu i domstolar.
Eagle S är den kanske värsta händelsen här sedan Rysslands storinvasion av Ukraina 2022, men för Finlands och Estlands gränsbevakning är det numer ständigt skarpt läge. Eagle S kom från ryska Ust-Luga, som tillsammans med Primorsk fortsätter att fylla president Putins krigskassa genom att exportera fossila bränslen via Finska viken och Östersjön ut i världen.
— Det kommer 35-50 tankrar per vecka, säger Simola.
Sanktionspaket från bland andra EU mot Rysslands ”skuggflotta”, som pekat ut exempelvis Eagle S, hjälper uppenbarligen inte.
— Vi märker att det ständigt kommer ”nya” – alltså ännu äldre fartyg, som bytt ägare, oklart med försäkring, oklart med isklassning, suckar Simola.

Sedan knappt två år tillbaka har riskerna ökat ytterligare.
— Med början våren 2024 konstaterar vi mer eller mindre konstanta satellitstörningar, som påverkar skeppens navigering.
Några få sjömil
På frågan om varifrån störningarna kommer nickar han bort mot den ryska delen av Finska viken.
— Tja, det är ju österifrån, sydösterifrån.
Störningarna gör att skepp kan tro att de är på ett ställe, men i själva verket befinner sig någon annanstans. Simola tar fram en kartskiss som visar en situation där kustbevakningen fick kontakta ett fraktfartyg han inte vill namnge som var på väg att köra rätt in i en ö.

Vattnen i Finska viken delas av Finland i norr, Estland i söder och Ryssland i öster. På smalaste stället är det bara 40 kilometer mellan finländska och estländska öar. De internationella vatten som skuggflottan föredrar är bara en ”ränna” i mitten, några få sjömil bred.
Här korsar frakttrafik som till stora delar går i östvästlig riktning rutter för färjor mellan Sverige, Estland och Finland.
— Det värsta scenariot vore en kollision mellan en fullsatt Finlandsfärja och ett fartyg lastat med olja eller kemikalier, säger Mikko Simola.

Nya pengar till krigsmaskinen
Han tar fram bilder på hur mardrömmen skulle kunna se ut. De är tagna i Omanbukten, mellan Iran och Arabiska halvön, i juni i år, och visar jättelika rökmoln sedan fartygen Front Eagle och Adalynn krockat och börjat brinna – efter liknande satellitstörningar som nu finns i Östersjön.
Adalynn har tillhört den ryska skuggflottan och besökte Finska viken så sent som 2024.
Finland och Estland satsar hårt för att förhindra sådana scener i Finska viken. Turva, Finlands gränsbevaknings största fartyg, är än så länge ensamt i sin klass, men två likadana skepp byggs just nu.
— Skuggflottan pumpar varenda dag in nya pengar i Putins krigsmaskin, och är ett växande miljöhot, sade Finlands statsminister Petteri Orpo vid ett toppmöte i Helsingfors i mitten av december.
— Vi har visat att vi kan reagera, men ska göra mer. Vi behöver fler EU-sanktioner och även vända oss till andra länder – skuggfartygen är ju flaggade någonstans.





