Fler soldater från Nato och mer pengar från EU är två sätt som redan tagits upp i Europa för att möta USA:s krav på att ta över Grönland.
Amerikanska påståenden om att ryska och kinesiska fartyg tillåts cirkla fritt runt ön kan till exempel motas genom att snabbt starta en Natoinsats. En Arctic Sentry med fartyg och flyg skulle vara motsvarighet till de redan inledda Baltic Sentry och Eastern Sentry som vakar mot skuggflotta och drönare i Östersjön och Östeuropa.
— Allt som kan göras . . . bör maximeras, säger en Natodiplomat till nyhetssajten Politico Europe.
Stöd och handelshot
EU har även en ekonomisk morot för att få grönländarna själva att föredra att vända sig mot Europa.
En fördubbling av det ekonomiska stödet har redan föreslagits i nästa långtidsbudget. Även om Grönland formellt inte ingår i EU har nästan sex miljarder kronor avsatts för åren 2028–34.
EU kan även använda ekonomin som piska. USA:s förnyade tal om Grönland har fått ledamöter i EU-parlamentet att kräva en omedelbar frysning av godkännandet av den handelsuppgörelse som nåddes mellan EU och USA i somras.
EU kan också hota med att ta till den så kallade ”handelsbazookan” – de EU-regler som tillåter kraftiga tullar mot länder som man anser sig diskriminerade av.
Vem vågar?
Frågan är samtidigt vad EU-länderna vågar och verkligen vill. Franska statsvetaren Marlène Laruelle konstaterar att endast en liten minoritet av medlemsländerna just nu är villiga att ta strid mot USA. Övriga är antingen Trumpanhängare som Ungern eller sitter och väntar på att Demokraterna ska komma tillbaka till makten i Washington.
— Det finns en oförmåga att tänka sig en skilsmässa från USA. För det skrämmer. För vi vet att vi inte kan försvara oss själva. För det kommer att vara väldigt svårt ekonomiskt, säger Laruelle till belgiska tidningen Le Soir.
Vill se protester
Frankrikes förre premiärminister Dominique de Villepin varnar för att Europa i slutändan riskerar att bli en ren vasallstat till USA. Han vill se bredare protester mot Trump.
— Vi har påtryckningsmedel, även som vanliga medborgare: manifestationer, embargon, bojkotter. Regeringarna i Europa måste agera, men inte bara de. Varje medborgare har ett ansvar: det är en plikt att säga nej, säger de Villepin till Le Soir.


.jpg)


