Det var en ovanligt varm vårkväll när Iryna Nakonetjna och hennes make promenerade förbi ett stort hotell i staden Kryvyj Rihs centrala delar. En rysk robot slog plötsligt ned i byggnaden och i en väldig explosion slungades paret åt varsitt håll.
Det ringde i öronen. Maken skrek någonstans en bit bort. Ben i kroppen krasade. Nakonetjna sträckte sig efter sitt vänstra ben men kände ingenting där.
Det var sista gången de såg varandra, den 5 mars förra året. De fördes till olika sjukhus och maken avled av sina skador dagen därpå.
— Jag fick aldrig säga hej då, säger Iryna Nakonetjna till AP drygt ett år senare.
— Jag var inte ens på begravningen.
Slängde nästan allt
Under ett par månader på sjukhus genomgick Nakonetjna massvis av operationer. Först i slutet av maj lyckades hon sitta upp i sjukhussängen. Kort därpå fattade hon ett beslut.
Hon klippte av sitt långa hår och tömde lägenheten. Alla möbler, kläder, prylar och foton slängdes. Hon behöll ett enda, ett porträtt där hon står tillsammans med maken Serhij.
Att återuppfinna sig själv var helt nödvändigt för att gå vidare med alla skador, berättar hon. Dels de fysiska, där hela vänsterbenet har ersatts av en protes. Dels de psykiska, med förlusten av en livspartner.
— Jag behövde göra mig av med allt från det förgångna. Och fokusera på att leva mitt liv, även om det är halva det liv jag hade tidigare.
Del av rörelse
Tiotusentals människor i Ukraina, både civila och soldater, har tvingats till amputationer efter skador de orsakats under mer än fyra års rasande krig.
Ett drygt år efter attacken haltar Iryna Nakonetjna fram med sin benprotes. Hon behöver käpp när hon går, men går på rehab för att få mer styrsel i sin nya kropp.
Iryna Nakonetjnas tvååriga barnbarn Tymofij satte en dag ett klistermärke på sin mormors nya ben – en tecknad kapybara med protes. Gnagardjuret har anammats som en symbol för alla veteraner och krigsskadade i Ukraina, där proteser blir en allt vanligare del av gatubilden.
Nakonetjna har sedan dess ägnat flera timmar dagligen åt att virka små kapybaror. Hon virkar del för del och syr sedan ihop dem till hela leksaksdjur.
— När jag räknar stygnen så tänker jag bara på stygnen. Inte på det liv som hade kunnat vara och som tyvärr inte blev.
.jpg)
