Frida Karlsson och Maja Dahlqvist har kommit in i vardagen efter den uppmärksammade brytningen med landslaget i våras. Media var inbjuden till deras träningsläger i Sollefteå i veckan.
Dagen före hade Karlsson och Dahlqvist åkt elva mil rullskidor på sex timmar.
— Vi var pigga i början och hade en bra snittfart, berättar Frida Karlsson. Vi skulle köra i fem timmar, men ville skarva lite så det blev en omväg och motvind på vägen hem. Sista timmen var inte guld och gröna skogar. Men det är något härligt med det. Man fick bita i.
Nästa morgon var det dags för fem backintervaller, uppför en tvåkilometersväg på Hallstaberget. Både Karlsson och Dahlqvist fick kämpa för att hålla tempot i de två sista intervallerna.
När eftermiddagspasset var avklarat visar Karlsson upp händerna med blåsor som är märkta av träningen.
Gränsen är nära
Hon erkänner att hon är nära gränsen för vad kroppen klarar:
— Klart man är där och filar lite. En bonus med att vara utanför laget är att jag nu kan styra mig helt själv helt själv. När jag känner att gränsen närmar sig kan jag vila. Inte senare för att jag ska på läger. Nu tränar jag mycket. Jag vill bland annat bli bättre på stakningen, säger Karlsson och fortsätter:
— Jag tränar mycket, det gör jag. Men nu känner jag igen tecknen om det blir för mycket. Jag mäter all träning samt sömn, blodsockret.
Nyttan av OS-kraschen
Det är kväll och Frida Karlsson sitter på stranden vid Ångermanälven. Hon är hemma hos föräldrarna i Sollefteå för att kunna njuta av sommaren kombinerat med träning. Att bästa kompisen Maja Dahlqvist, som bor i Falun, är med höjer stämningen.
Vinterns mardrömsupplevelse i bergen ovanför Peking känns avlägsen.
22-åriga Karlsson åkte till sitt första OS som en av medaljfavoriterna och hoppades kunna utmana suveräna norskan Therese Johaug. I stället kollapsade hon i två lopp och kom hem utan individuell medalj.
— Där och då tyckte jag det var skit. Men någonstans började jag fundera på vad ska jag göra för att blir bättre. Ibland måste man vara nere för att hitta en lösning och göra det ännu bättre. Om jag är halvbra hela tiden är det ingen varningsklocka som ringer att det är dags att göra någon förändring.
Hon berättar vad som hände med hennes form i vintras:
— Jag hade en bra form i början av säsongen, men insåg inte att jag då låg på mitt max för vad kroppen klarar av. Jag gasade inför OS istället för att konservera formen. Det var en läxa och nu känner jag min kropp bättre.
Tränade med landslaget
Nyligen hade landslaget läger i Sollefteå. Det blev en speciell situation för Karlsson som samtidigt bodde hemma hos föräldrarna och hade planerat att träna på samma plats som det landslag som hon och Dahlqvist brutit med.
Hon berättar om återträffen och skrattar till.
— Tränar man i Sollefteå så åker man på rullskidbanan mycket. Jag åkte något pass med dem och vi träffades. Det var skönt och det var avdramatiserat, säger Karlsson.
— Det var som vanligt, bara att jag inte var med på kvällsmötena.
TT: Var det skönt att slippa mötena?
— Ja, det kan jag säga, säger Karlsson och skrattar.
