I dag när jag och min mammapolare hängde i lekparken med våra ettåringar, pratade vi om varför vi gillar UFC. Det kanske låter lite weird att två unga morsor i storstan gillar ett sådant event, och vi ville liksom bena ut begreppen för oss själva lite. Ultimate fighting och MMA har ofta i folkmun blivit kallat för våldsamt, brutalt, testosteronstint och IQ-befriat. Vad gör då att jag och min kompis, två tjejer som även följer Lost och Mannen som talar med hundar på teve, gillar det här?
För det första är det sporten i sig. Detta är verkligen idrott på hög nivå. De här grabbarna tränar hur hårt och hur mycket som helst (om man bortser från BJ Penn på sistone), förbereder sig, spanar in motståndarens stil i detalj och går igenom sin fightplan i förväg. Det handlar inte om att stå och slå på en säck (eller kött som i Rocky) och vara allmänt aggressiv. Det handlar om att komma ner till botten av vem man är som människa och analysera sina rädslor, styrkor och svagheter in i minsta detalj. Som Renzo Gracie har sagt så kan man inte gömma sig i ringen. Den du är kommer alltid fram och du kan fram,för allt inte låtsas vara någon annan. Det skadar ju inte att ha en grym fysik också.
Som tittare är det ju otroligt spännande att få hänga med på allt detta, få höra dem trasha varandra före matchen, lära känna dem genom bakgrundsberättelser och se hur de tränat. Man får veta vem som växte upp i slummen och kämpade hårt för att kunna träna, vem som är överklasskillen som alltid fått försvara sin sport inför sin familj. Man får bestämma sig för vem man håller på och sen är det bara att heja.
UFC är för mig inte våld. Våld är när det sker ett övergrepp, ett övertramp. När reglerna inte hålls och någon fular sig. För mig är hockey eller boxning två betydligt mer våldsamma sporter. Det är också sporter där det förekommer fler skador än inom MMA. Anledningen är kanske därför att man inom MMA har så många fler alternativ att gå efter, och att slutkampen ofta sker på marken. Jiu-jitsu betyder ju just ”the gentle art” och handlar om hur du på ett så effektivt sätt som möjligt vinner över din motståndare.
Jag tycker det är tråkigt att det allt mer handlar om sensationsjournalistik och show, än idrott. Och att Brock Lesnar skulle representera sporten idag tycker jag är tråkigt. Det handlar om så mycket mer än det.
Kalla mig kanske ytlig, men det är ju såklart även de små detaljerna som gör det stora hela. Vilken låt går de in till matchen med till exempel. Den där låten som fightern valt ut för att representera honom, som ska peppa inför kampen som komma skall. BJ Penn går alltid in till hawaiianska Isael Kamakawiwo’ole, vår egen Per Eklund valde Kentas Just idag är jag stark och Tim Sylvia kom såklart in till hillbilliemusik. Kom in, med betoning på just kom, för enligt Dana White i en intervju på Sherdog är enda chansen för Sylvia att fightas i UFC igen, The Ultimate Fighter.
Det var allt jag hade att rapportera från sandlådan i dag!
Skrivet av:
