Nej, det är inte så att Möller – en av två mittsexor i Sveriges VM-trupp – vill såga Sveriges nya förbundskapten.
Tvärtom.
Men efter fyra år tillsammans i Sävehof, 2020–2024, vet Felix Möller mer än de flesta om Michael Apelgrens ledarstil.
— Han har ett öga för de små taktiska detaljerna. Ett litet steg till vänster, ett litet steg till höger, fånga bollen på det här sättet… Det är de sakerna han ser och som gör honom till en av världens bästa tränare i mitt tycke, säger Möller.
Men det finns en baksida.
— När vi spelade var tredje dag och hade mött samma lag fem gånger på en säsong och man skulle sitta och lyssna på samma grejer... Då kunde man skita i det han sade och bara koppla bort ibland. Så ja, jag var nog lite trött på det efter fjärde året – att sitta på de där videomötena. Men det är också de sakerna som gjorde att vi vann SM-guld.
"Jaga marginaler"
Apelgren själv skrattar när han hör Möllers recension.
— Jag tycker att det är väldigt väldigt kul att tävla, och därför tycker jag också att det är kul att försöka jaga marginaler. Jag gillar att stå där och känna att man har nån grej som kan bli skillnaden, säger han.
Felix Möller undrar om det finns någon annan som kollar lika mycket på handbollsklipp som Apelgren. Den 40-årige förbundskaptenen säger inte emot.
— Men det gäller att ta sina pauser från nörderiet framför skärmen, det är kanske det som kan göra en mest crazy.
Är det lätt att göra det då?
— Haha, nej. Det är ett aktivt beslut, ungefär som att inte äta godis. Det är inte lätt.
En i gänget
Felix Möller beskriver stockholmarens ledarstil som att vara "en i gänget", ingen auktoritär tränare som styr och ställer.
— Dels är det nog hur jag är som person, sedan blev jag också tränare när jag bara var 30. Jag var yngre än många av mina egna spelare, jag fick nog mest respekt genom handbollskunskap. Jag kände inte att jag behövde hojta till eller sätta mig i respekt genom beteende, det har nog levt kvar lite, säger Apelgren.
Samtidigt har han fått skruva lite på sin stil i toppklubben Pick Szeged, där han från och med den här säsongen är huvudtränare vid sidan av landslagsuppdraget.
— I Ungern är det mer att det förväntas: "ok, säg hur fan vi ska göra då". Så där pekar jag lite mer med hela handen, för det är den ledarstilen de är vana vid. Så vill jag inte jobba här i Sverige, här vill jag vara inkluderande och anamma den kultur vi har.
