26-åringen har planen klar för vad som väntar i den gigantiska huvudstaden.
+ Hon ska äta en massa sushi.
+ Hon ska kolla när Daniel Ståhl ger sig in i VM.
”Heja på Daniel”
— Jag måste heja på Daniel, ”discus family”, säger hon.
— Sedan ska jag ska upptäcka Japan med min lillasyster (släggkastaren Patricia Kamga), vi ska ha syskonvecka hon och jag. Nu är säsongen över för båda och det är den inte under majoriteten av året, så vi ska göra en massa roligare saker.
Starten på Nationalarenan i Tokyo var allt annat än glimrande. Första kastet skickade Vanessa Kamga in i buren. En prestation som en stund senare fick att ställa sig vid sidan av för att få in rörelserna.
Hon gjorde det en gång, två gånger.
När svenskan klev in i buren nästa gång – då small det.
65,46 meter - 21 centimeter från hennes svenska rekord, 65,67, från i somras - och upp på medaljplats. Positionen fick hon dock inte behålla allt för länge och hon skickades ner hack för hack i resultatlistan.
En degradering som bara var tillfällig.
Med 65,95 i femte putsade hon till sitt svenska rekord och genom att nå 66,61 – svenskt rekord, igen – i sjätte och sista kastet såg hon till att sluta fyra och vara drygt sex decimeter från bronset som togs av Silinda Moráles, Kuba.
”Hungrig”
— Jag känner att det finns hur mycket som helst kvar på ett sådant där kast. Det är en skön känsla att lämna, jag vet att jag kan mer och det är alltid bra att gå in nästa säsong hungrig.
Efter femteplatsen i Paris-OS i fjol och fjärdeplatsen i Tokyo, lovar Vanessa Kamga ett ännu vassare 2026.
— Vad händer här näst? Ni får följa med på resan mot friidrottsåret 2026.
Den regerande olympiska mästaren Valerie Allman, USA, tog guld på överlägsna 69,48 och Jorinde van Klinken, Nederländerna, silver på 67,50.
