"En stjärna mot alla odds"
KRÖNIKA. En småfet amerikansk brottare på 32 år. Är det så en framtida tungviktsmästare i MMA ser ut?
Varje måndag skriver jag krönikor om aktuella ämnen som intresserar mig.
18 juli - "Gustafsson skriver historia"
25 juli - "Jag älskar tråkiga matcher"
1 augusti - "När hjältar faller"
8 augusti - "En svensk stjärna är född"
15 augusti - "Sverige är bra på kampsport"
22 augusti - "UFC in i sportens finrum"
29 augusti - "Kampsportare är bra människor"
5 september - "Det blir en dålig svensk MMA-höst"
Man kan även läsa mina tankar om kampsport, media och annat på Twitter som @borgudd.
Daniel Cormier hade alla de rätta förutsättningarna när han i augusti 2009 bestämde sig för att börja träna MMA.
Bakom sig hade han en lång brottningskarriär med bland annat VM-bronst och en fjärdeplats i OS 2004. Till OS fyra år senare var han också uttagen som lagkapten men fick lämna återbud.
Alla medier rapporterade om hans beslut att börja med MMA, särskilt efter att han annonserade att han skulle börja träna med toppklubben American Kickboxing Academy där bland annat Cain Velasquez återfinns.
Det var bara ett problem. Han var ganska tjock.
Som brottare hade Cormier bantat ner sig till 96 kilo men i sin nya karriär var det tungvikt som gällde deklarerade han direkt. Skulle han med sina 180 centimeter och 114 kilo tunga och långt ifrån slimmade kropp ha en chans frågade man sig?
Men sedan Cormier gjorde debut för Strikeforce för två år sedan har gång på gång bevisat för alla kritiker att de har fel. Han har fullkomligen kört över sina motståndare med sin förbluffande explosivitet och i varje match har han visat upp en mer komplett boxning.
Efter åtta raka segrar fick han i helgen chansen att hoppa in för Alistair Overeem som lämnat Strikeforces tungviktsturnering. För motståndet stod den jättelike Antonio Silva som senast slog Fedor Emelianenko. Silva hade också närmare 25 centimeter längre räckvidd och dubbelt så många matcher på meritlistan.
Att Cormier hade nog bra brottning för att få övertaget var det nog ingen som tvekade om. Men som vanligt visade Cormier att han tagit ännu ett steg framåt och utklassade Silva stående.
Brassen hade ingenting att sätta emot Cormiers snabbhet och de tunga träffarna avlöste varandra. Efter fyra minuter och två nedslagningar låg Silva utslagen och Cormier hade tagit karriärens största seger.
I finalen väntar Josh Barnett som debuterade redan 1997 och också han är mycket större än Cormier. Men det har inte hindrat denne förut och efter helgens uppvisning tror jag faktiskt att det blir en ny skräll senare även där. Cormier kommer att ta hem hela turneringen.
Om han sen kan hävda sig även mot de bästa i UFC återstår att se, men jag kommer aldrig att underskatta Cormier igen.
