Nebojša Novaković om den nya rollen i AIK: "Jag utvecklas varje dag"

Nyheter24 är påväg till Solna Centrum för att träffa AIK-legendaren Nebojša "Nebo" Novaković på ett fik. Väl på plats ser vi inte skymten av honom, men runt hörnet sitter Nebo undangömd och pratar med en av AIK:s ungdomstränare. Det är en nära vän till Nebo som han diskuter upplägg med för kommande vecka.

När vi väl satt oss ner och Nebo har sagt hejdå till sin vän så får vi varsin kopp kaffe till bordet. Det märks att Nebo är på bra humör.

– Jag har ledigt idag så jag har bara tagit det lugnt, men det är en hel del jobb med AIK och mycket fokus på min familj. 

Hur har året varit för dig anser du?

– Man startade med A-laget som assisterande tränare, ett uppdrag som man haft i så många år innan. Jag och Richard Norling har jobbat ihop i så många år tidigare i både Väsby och två vändor i AIK. Sen i juni lämnade jag dock mitt uppdrag och blev tränare i AIK:s akademi, där jag utvecklas som varje dag.

– Jag har otroligt roligt och kan påverka mycket nu i AIK som tränare för de yngre. Det utvecklar mig väldigt mycket som person när jag kommer närmare spelarna och deras personligheter, mer än vad jag kanske gjorde under min tid i A-laget. Jag har mer tid för spelarna nu innan dem springer iväg och blir proffs.

Vad har du själv utvecklat sedan flytten till akademin?

– Jag har lärt mig mer att jobba med människor på ett individuellt plan, det viktigaste i min roll är inte direkt resultatet på matcherna som det var i A-laget. Nu har jag mer tid till att utveckla spelarna på ett individuellt plan och göra dem bättre för varje dag. 

Hur har ungdomsfotbollen förändrats sen du va liten?  

– Ja det är klart, jag är är uppvuxen i forna Jugoslavien, det var annorlunda med dem tränarna som jag hade under min uppväxt. Det var lite mer diktatoriskt, man hade inte så mycket egen vilja tyvärr utan det var raka besked och man fick inte utforska så mycket på egen hand. 

– Det var fortfarande en fin tid, man spelade ofta ihop med de äldre, oavsett hur gammal man var. Det var väldigt krävande att spela med dem äldre, men det gjorde även att jag utvecklades snabbare. Som ny i laget fick ofta de yngre stå som stolpe under träningarna för att öva upp sig att inte vara rädd. Vek man sig då, så blev det väldigt svårt senare att ta sig in i laget. Så absolut har jag annorlunda träningsupplägg idag för barnen än vad jag genomgick. 

Har Henok Goitoms jobb som ungdomstränare i Kista Galaxy inspirerat dig nått?

– Ja men både och, när man ser Henok påverka ungdomarna som han gör, så är det klart man själv förstår vikten av det jobb man gör. Henok har visat vägen att man måste även ha dialoger kring vad som sker utanför planen, att ungdomarna får rätt vägledning. Det är viktigt att man skapar en relation där man också kan prata om saker som inte är fotbollsrelaterat. 

Har din relation till Richard Norling förändrats nått?

– Vi har fortfarande en bra relation eftersom A-laget behöver många från akademin för att få allt att funka. Jag ger ofta förslag på spelare som hade passat bra i träningssammanhang. Det är viktigt att akademispelarna får stå upp mot de bästa, så som Nisse, Pertan, Goitom och flera.

Ser du någon förändring i ungdomarnas attityd nu förtiden?

– Självklart det är 100 procent. Zlatan visade tidigt vägen för de yngre i Sverige att man kan gå hur långt som helst oavsett vart man kommer ifrån. Sen har Alexander Isak visat vägen nu senaste tiden, även fast om han och Zlatan är väldigt olika i sina personligheter, så är dem stor förebilder och visar folk att det är bara att köra på!

Hur ser du på AIK:s framtid i ungdomsleden?

– Vi har en otrolig akademi, med bra resurser, tränare och möjligheter. Det är oftast inte resultatet i akademin med antal vunna matcher som räknas, utan det viktiga är antalet spelare som vi slussar upp till A-laget. Vilket vi gör bra.

Vill du se någon förändring i Stockholms stad för att ge bättre träningsmöjligheter?

– Kanske det krävs mer, men man får inte glömma vart vi kommer ifrån. Om du jämfört Stockholm idag jämfört med drygt 20år sedan så är det en jätteskillnad. Då hade vi inga möjligheter att träna på vintern i hela Stockholm. Vi spelade matcher på Stadshagens grusplan som i stunden var den enda uppvärmda fotbollsplanen i hela Stockholm. Men ändå trädde det det fram spelare från ungdomsakademin upp till AIK, som senare blev proffs. Kolla nu bara i Solna så har vi nästan fyra stycken planer som är uppvärmda och där alla kan spela året om

– Så allting har sin tid och kanske det krävs mer resurser för ungdomarna så att inte tio olika lag tränar på en liten yta, men samtidigt finns det möjligheter för alla att nå hela hela vägen.