Peronius: Mirakelmannen Maradona

I våras var jag en sväng i Neapel. En av världens vackraste städer var nästan tom på turister på grund av alla nyhetsinslag på teve som framställde staden som en stor stinkande soptipp. Så var det inte, även om sophögarna existerade på sina ställen.

Mitt i myllret av trånga gränder fann vi ett Maradona-altare. Ett solblekt fotografi och en liten bön till den lille argentinaren som gjorde Neapel till fotbollsvärldens centrum i slutet på 80-talet. På en handskriven lapp stod det att den som tar ett fotografi på altaret utan att därefter köpa en espresso i baren intill skulle drabbas av olycka.

Det var en god espresso.

Vi backar i tiden, till klockan kvart i ett, natten till den 30 oktober 1998. Det ringer hemma hos Alejandro Verón i den argentinska staden Rosario.

– Hallå, svarar Alejandro Verón sömnigt.

– Tjena Ale... det är Hernán. God jul på dig! säger en bekant röst i luren.

Det är Alejandros polare Hernán Amez som ringer och stör. Alejandro tror först att hans kompis är full. Det är ju nästan två månader till jul.

– Tänk efter, vad är det för dag i dag Ale?

Alejandro Verón tänker efter – och inser att det är Maradonas födelsedag. En dag då Argentinas fotbollsgud föddes – inte i en krubba i Betlehem, utan i kåkstaden Villa Fiorito i Buenos Aires utkanter. Alltså måste den 30 november vara jul – det var ju då Frälsaren föddes. Logiken kanske ser ut att halta något, men på spanska är ordet för jul och födelse det samma.

Den här natten för exakt tio år sedan skapade Alejandro och Hernán Iglesia Maradoniana, Maradonakyrkan.

Några år senare var jag och hälsade på Alejandro Verón i Rosaro. Han skjutsade runt mig i staden på sin ljusblå Vespa och pekade ut stadens sevärdheter. Enda problemet var att vespans motor alltid stannade när trafiken var som intensivast. Alejandro var en skön snubbe som berättade hur deras allvarligt menade men ändå lite skämtsamma hyllning till Diego Maradona hade vuxit till en ”kyrka” dit folk vallfärdade flera hundra mil. Jag träffade Alejandros syster Jaquelina och hans man Mauricio – det första paret som gifte sig i Maradonakyrkan. De berättade att de även planerade att döpa sin lilla dotter där.

Maradonakyrkan har böner, trosbekännelser och en hel liturgi. Maradona är deras D10s – det spanska ordet för gud med Diegos tröjnummer insprängt.

Nu är deras gud om inte allsmäktig, så åtminstone den som bestämmer över Argentinas landslag. Jag tror ärligt talat inte att Diego Maradona kommer att bli en bra förbundskapten. Att han – som för ett och ett halvt år sedan var inspärrad på ett mentalsjukhus – nu är förbundskapten för ett av världens bästa landslag känns ändå som ett smärre mirakel.

Beskedet kom precis innan Maradonakyrkans sedan länge inplanerade tioårsjubileum. Gissa om kyrkan i Rosario och gubbarna på baren i Neapel ser det som ett tecken.

Själv är jag Iglesia Maradonianas medlem nummer 1726.

Första maradonianska bröllopet, på Newell's Old Boys stadion i Rosaro:

Inslag om Maradonakyrkan ur filmen "Amando Maradona":

Skrivet av: