Så fungerar silly season – spelet bakom
Rykten, spekulationer och vilda långskott. Det är januari och silly season är i full gång. Men vem ligger egentligen bakom alla uppgifter i karusellen som snurrar allt snabbare ju närmre transferfönstrets sista dag vi kommer?
Året är 1969 och tidningsmannen Robert Murdoch har precis köpt The Sun. Dessvärre är det struligt med tillgången på tryckpressar vilket gör att den första upplagan av tidningen blir tvungen att tryckas och skickas ut på vägarna innan kvällens fotbollsmatcher var avslutade.
För att fylla ut publiceras i stället rykten om
spelarövergångar. Efter ett tag kom man över fler tryckpressar och plockade då
bort ryktena och ersatte med matchrapporter. Reaktionerna lät inte vänta på
sig – publiken ville ha tillbaka sitt skvaller. Så skedde givetvis och fröet
till fotbollens silly season var sått.
Läs också:
Vi befinner oss mitt i januari och mitt i den enormaövergångscirkus som kallas ”silly season”.
Dagligen pumpar världens sportredaktioner ut nya uppgifterom astronomiska övergångssummor, chockerande spelarbyten och oligarker med aldrigsinande pengahögar.
Fotograf i buskarna
Men var kommer alla rykten i från och vilka aktörer rör sig i kulisserna? Detville det brittiska fotbollsmagasinet FourFourTwo ta reda på.
– Vid ett tillfälle ville en lagkamrat till mig flytta. Hanvalde en dag när vi var lediga, han tipsade sedan en lokal journalist om atthan petats och tvingades träna med juniorerna. De såg till att ha en fotografpå plats i buskarna. Han skulle alltså inte ens ha tränat denna dag men kom inenbart för att hamna på bild, berättar en spelare och fortsätter.
– Nyheten fick viss uppmärksamhet och några dagarsenare strålade han i omklädningsrummet: ”Det funkade: (stor PremierLeague-klubb) har hört sig för om mig, säger spelaren till magasinet.
Använder media för att trissa upp priset
Ett trick för spelare att bli sålda är alltså att involverajournalister för att attrahera intressenter. Men även klubbarna tenderar attanvända media som verktyg när det är affärer på gång.
– Vid en del tillfällen när de inte kan få den summa de villha kan en klubbchef, tränare eller ordförande ringa till sin motsvarighet i enannan klubb och säga: ”Kolla, jag vill ha tio miljoner pund för den härspelaren men de erbjuder bara åtta. Kan du ringa din kompis på tidningen ochsäga att du bjuder nio?”, säger en klubbchef.
– Om de har riktigt bra kontakt och det fungerar är dettroligt att du sedan får det pris du begärde från den enda klubb som egentligen varintresserad från början.
Vidare kan klubbar självmant sprida rykten om spelare som äraktuella för att attrahera potentiella biljettköpare.
– En del klubbar läcker redan i mars eller april uppgifterom vilka deras huvudmål kommer att bli, detta för att biljettförsäljningeninför kommande säsong inte går så bra. Det finns en välkänd ordförande somanvänder detta trick, säger en agent.
Det närmsta en del kommer en titel
Men varför är vi då så oerhört intresserade av alla dessarykten och spekulationer som oftast inte är i närheten av sanna?
– Jag tror att en del av fascinationen kringtransferfönstret är följande: i fotboll har du så få chanser att vinnanågonting. Så att se din klubb jobba med och till sist genomföra en massivövergång är det närmsta en del supportrar någonsin kommer att vinna något,säger en agent.
– Amerikanerna har sin ”fantasy baseball” och vi hartransferfönstret. Det är vår besatthet, säger en klubbchef.
