Nyheter24 granskar: Ger dyrare tränare bättre resultat?

SVERIGE. Den allsvenska säsongen är i skrivande stund endast fem dagar gammal och även om det är svårt att dra några större slutsatser efter endast en omgång granskar nu Nyheter24 förhållandet mellan investeringar i en tränare och resultat.

Och det är ett par intressanta slutsatser som kan dras.

Vad kostar ett SM-guld?

Det är vid det här laget inte många som kan ha missat att Malmö FF tillsammans med tränaren Roland Nilsson tog hem SM-guldet i fjol. Men klubben lyckades med bedriften trots att "Rolles" lön var långt ifrån allsvenskans bästa.

År 2009 hade den gamle bronshjälten "bara" håvade in 616 300 kronor innan skatt - och det året slutade laget på en sjundeplats.

Elfsborg, som 2009 blev trea i allsvenskan, har en av de dyraste tränarutgifterna.

Magnus Haglund, lyfte en taxerad inkomst på drygt 1,6 miljoner svenska kronor för räkneskapsåret 2009 - vilket således inte inneburit något större lyft annat än att truppen kontinuerligt blivit starkare.

Detta faktum har inneburit att röster höjts bland en mängd supportrar och även i klubbens styrelse.

Är han värd pengarna?

– Jag skulle personligen säga att det är en svår fråga att svara på. Men rent spekulativt står det utan tvivel att han får väldigt bra betalt, och att han med den truppen även borde ha lyckats lite bättre, konstaterar Stefan Lundin, sportchef för Föreningen Svensk Elitfotboll, till Nyheter24.

"Världens jämnaste liga"

Slutsatsen, enligt Lundin, är att det inte finns något direkt samband mellan tränarlön och resultat i tabellen.

Ett bevis som stärker slutsatsen får man vid en noggrannare granskning av Jonas Olssons tid i IFK Göteborg.

Jonas Olsson fick spendera ett par år som assisterande tränare i Göteborg. Men när han slutligen fick det ultimata ansvaret tillsammans med Stefan Rehn förde tränarduon Änglarna till en gedigen andraplats 2009. Det året hade Olsson en taxerad inkomst på 865 000 kronor.

I fjol fick Olsson, under kontroversiella former, huvudansvaret för laget. Stefan Rehn blev degraderad till en underlig sits som assisterande tränare med nästan lika stort ansvar som Olsson.

Klubben underpresterade då kraftigt i inledningen av säsongen och var under långa stunder i ordentlig brygga. Detta trots att Jonas Olssons lön varit densamma eller bara ökat.

En bra uppryckning i slutet av säsongen räddade den anrika klubben. Tillsammans med AIK var "Blåvitt" fjolårets stora besvikelse. Detta trots Olssons relativt höga lön.

– Men nu har ju Olsson fått utstå mängder med kritik för vad som skedde förra säsongen, dock ska man ha klart för sig att vi ändå pratar om en tränare som vunnit SM-guld och även tagit IFK till en andraplats, säger Stefan Lundin till Nyheter24.

– Men det är klart, med tanke på fjolåret kanske IFK borde se över lönekostnaderna på bänken.

Inget samband

I runda slängar drog Sixten Boström i Örebro in samma summor som sin motsvarighet i IFK Göteborg. Men med en betydligt mer anonym trupp tog han ändå ÖSK till en sjätteplats 2009. Detta med en lön på drygt 900 000 kronor.

Året därefter förde han upp ÖSK till topp tre. Och i år är laget nämns laget som en av förhandsfavoriterna till guldet.

Att han sedan nämns i debatten om vem som ska ta över efter att Roland Nilsson lämnar Malmö för FC Köpenhamn, är något som kan spä på den onda cirkeln kring kraftiga överpriser för tränare.

Är kontinuitet nyckeln?

Stockholmsklubbarna har däremot haft helt andra förutsättningar när det kommer till tränarfrågan.

Efter en oerhört turbulent säsong 2009 där Djurgården tvingades kvalspela mot Assyriska för att behålla sin plats i allsvenskan, satsade klubben därefter på Carlos Banda och Lennart Wass.

– När man diskuterar tränarfrågor och vad klubbarna ska satsa på måste man veta att bra ledare inte växer på träd. Än färre har bra meriter och om en tränare är efter sökt kan han förhandla riktigt hårt. Vilket leder till att klubbar ofta får nöja sig med några lokala hjältar.

En situation både Djurgården och AIK funnit sig i. Michael Stahre kom genom Gnagets egna led, och ledde som bekant AIK till SM-guld. Året därefter lämnade han för den grekiska ligan i hopp om guld och gröna skogar- lönen ska då enligt uppgifter ha mångdubblats.

Legendarer och nybörjare

Vi har hört det förr, men det konkreta faktumet är att allsvenskan är en av världens mest jämna ligor. Något som inte bara bidrar till snedfördelade resultat i förhållande till investeringar. Utan även också till att lyckosamma tränare ibland behöver klättra ner i seriesystemet, trots en stark meritlista.

Sören Åkeby, som tillsammans med Zoran Lukic, tog Djurgården till stora framgångar under början och mitten av 2000-talet harvar just nu runt i superettan.

Men hur bör klubbarna förhålla sig till tränarkostnader kontra hur de investerar i exempelvis ungdomsverksamhet eller förbättring av spelartruppen?

– Det är en väldigt bra och samtidigt svår frågeställning. För det beror så mycket på vad klubbarna har för förutsättningar, vad de måste uppnå och liknande, svarar SEF:s sportchef och fortsätter:

– Titta bara på Trelleborg. Tom Prahl har gjort ett exemplariskt bra jobb där. Och jag tror personligen att klubben skulle må ytterst bra av att han fick stanna kvar i föreningen tio år till - och skapa en slags kontinuitet. Det är bara att blicka ut mot kontinenten för att förstå att på många platser är det just en stadga som klubbarna behöver.

– Samtidigt kan det finnas behov lite varstans med en "fixer". En tränare som går in i en krisklubb och styr upp allt för att rädda laget att åka ur toppligan eller liknande.

Tom Prahl, en av allsvenskans mest framgångsrika tränare i modern tid, sitter nu på en mindre prestigefylld post i Trelleborg.

Ideal och lojalitet kan bidra till "degraderingarna", hävdar Lundin, men dock framgår det av Nyheter24:s granskning att investerade pengar i tränare ofta inte alls ger några större utslag - om det överhuvudtaget blir några alls.