Kviborg: "Moralen är död - cashen bestämmer"

Jag är 26 år gammal, eller ung som min omgivning säkerligen hade sagt. Nu för tiden försöker jag odla en elakartad men lämplig mustasch för att på sådant vis slippa visa legitimation så fort jag köper en öl. På tal om denna livsdryck, ett av de absolut mest underhållande ämnena att diskutera kring denna glädjevätska förutom givna ämnen som tjejer, för högt skattetryck och föraktet mot SJ är den eviga sommarplågan ”Silly Season”.

Trots min ringa ålder har jag redan fått ett grått hårstrå. Det växte i samma takt som ogräs, när AIK sålde iväg guldmakarna Jorge Ortiz och Ivan Obolo för det sammanlagda värdet av en pall ostbågar och fyra ljumma Sofiero.

AIK är inte ensamma om ”VM i felbeslut” som regerande svenska mästare, men det är alltid lika frapperande tragikomiskt att se allsvenska mästare försöka avancera i kvaldjungeln fram till guldgruvan Champions League utan merparten av fjolårets guldhjältar.

"Zlatansupporter"

Den svenska versionen av "löjliga säsongen" är om ens en droppe i havet jämfört med budandet ute i övriga Europa. Det är alltid minst en klubb som skjuter från höften på allt som rör sig – gör man det får man även i förlängningen den argsinta skara supportrar som tycker rikedom är lika med plast efter sig.  Man får försvara sig mot klassiska ihåliga argument som ”du började hålla på Milan när Zlatan gick dit” – kritiken kommer uteslutande från vänner som håller på ”uppskattade” skitlag från någon engelsk tredjedivision.  Att vännen i fråga föddes ett kvarts sekel efter Tipsextra-eran är dock en helt annan femma.

Men ämnet berör. Att följa en diskussion mellan två vänner som exempelvis håller på Barcelona och Arsenal är rejält underhållande. Man bjuder ut nämnda krigsduo på en kall eller två, du spänner ögonen i båda och så säger du bara det magiska namnet:

”Cesc Fàbregas!”

Därefter kan du förvänta dig underhållning på hög nivå, helst ska kombattanterna ha ett gäng alkoholfyllda drycker inom västen för att maximal utdelning ska kunna garanteras.

Det snackas ofta om moral och gentlemannaskap inom dessa mångmiljonaffärer. Frågar du en Arsenal-supporter om Barcelonas agerande i Fàbregas-soppan så får du mörka blickar och aggressiva svävande svar i gengäld. Men moralen är död, den finns inte i silly season – alla medel är uppenbarligen tillåtna, även om det i slutändan alltid är cashen som avgör.

Och för att förtydliga. ”Nej”, din favoritklubb ska inte ha priset du fick på Football Manager när du sålde ditt lags stjärna. Även om den reella transferkommersen ibland påminner om fiktion, men mig veterligen har jag aldrig sålt Ivan Obolo på nyss nämnda favoritspel för en påse doritos och en back tappade trocadero.