Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Haddad: "Jag har fått ett hjärta av sten"

Fotbollsspelaren Andreas Haddad berättar exklusivt för Nyheter24 om morden, sorgen och mardrömmarna.
1 av 8

Fotbollsspelaren Andreas Haddad berättar exklusivt för Nyheter24 om morden, sorgen och mardrömmarna.

Bildbyrån / Joel Marklund

Den första juli 2010 sköts hans bästa kompis Eddie Moussa, tillsammans med sin bror Yaacoub, ihjäl i Södertälje.
2 av 8

Den första juli 2010 sköts hans bästa kompis Eddie Moussa, tillsammans med sin bror Yaacoub, ihjäl i Södertälje.

Annika af Klercker/SCANPIX

För att hedra sin väns död beslutade sig Haddad för att omedelbart flytta hem till hans och Eddie klubb i hjärtat – Assyriska.
3 av 8

För att hedra sin väns död beslutade sig Haddad för att omedelbart flytta hem till hans och Eddie klubb i hjärtat – Assyriska.

Bildbyrån / Joel Marklund

Haddad upplevde sitt första mord när han var fem år gammal. Sedan dess har han sett ett mord till och varit med om flera otäcka dödsfall.
4 av 8

Haddad upplevde sitt första mord när han var fem år gammal. Sedan dess har han sett ett mord till och varit med om flera otäcka dödsfall.

Bildbyrån / Björn Tilly

Han har bland annat sett sin väns kusin få ett paraply genom huvudet när han var liten.
5 av 8

Han har bland annat sett sin väns kusin få ett paraply genom huvudet när han var liten.

Bildbyrån / Björn Tilly

Han har hedrat flera av sina döda vänner och familjemedlemmar med ett kors och ett sorgeband intatuerat på kroppen.
6 av 8

Han har hedrat flera av sina döda vänner och familjemedlemmar med ett kors och ett sorgeband intatuerat på kroppen.

Privat

Haddad vaknar fortfarande upp med mardrömmar mitt i nätterna. Mardrömmar som ger honom bilder från saker han har varit med om.
7 av 8

Haddad vaknar fortfarande upp med mardrömmar mitt i nätterna. Mardrömmar som ger honom bilder från saker han har varit med om.

Privat

Samtidigt som han känner att han har blivit känslokall tycker han att han har stärkts av motgångarna.
8 av 8

Samtidigt som han känner att han har blivit känslokall tycker han att han har stärkts av motgångarna.

Conny Sillén / SCANPIX

Sport | 03/10/2012 15:55

Andreas Haddads 30-åriga liv har kantats av mord och dödsfall. Han vaknar fortfarande upp svettig på nätterna med fruktansvärda mardrömmar. För första gången berättar han om händelserna som har gjort honom känslokall: "Det har blivit som en vardag för mig."

ÖREBRO. Den första juli 2010 stormade två maskerade män med automatvapen in på den illegala spelklubben Oasen i Södertälje. Fotbollsspelaren Eddie Moussa och hans bror Yaacoub var chanslösa. Båda dog på plats med flera skottskador i bland annat huvudet. 

En ren avrättning. Dagen innan morden umgicks bästa kompisen och lagkamraten i Assyriska Andreas Haddad, 30, med Eddie på Oasen. De tittade på teve – sittandes i samma soffa som vännen bara timmar senare dog i. 

– Det tog hårt. Jag fick tanken att "Oj, jag kunde ha varit där och sett allting", säger 30-åringen som numera spelar för Örebro SK i allsvenskan till Nyheter24.

"Synd att någon ska gå fri från ett mord"

I början av augusti dömdes 20 personer för inblandning i morden. Men än är mordutredningen långt från klar. Under tisdagen häktades en 37-årig man i sin frånvaro på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till mord. Och polisen tror att fler misstänkta kommer att häktas under hösten

Men förutom att han tycker att "det är synd att någon ska kunna gå fri från ett mord" vill Haddad helst släppa tankarna från det brutala mordet på sin vän.

– Jag har försökt att gå vidare i mitt liv. Men det är klart att man tänker på det, det är en fruktansvärd historia, berättar han och fortsätter.

– Att det blir en ny häktning hjälper inte mig, Eddie kommer ändå inte tillbaka.

Flera av de dömda i morden på Eddie och Yaacoub var tidigare vänner till den förstnämnde. Människor Haddad har hälsat på när han har mött de på stan i Södertälje. Det har gjort bördan att bära efter förlusten av sin vän särskilt tung. Han kan fortfarande vakna upp på nätterna med mardrömmar som påminner honom om det inträffade. Det händer att han gråter.

– Jag vaknar upp som på film helt svettig och lite chockad. Då känner jag att jag har varit med i någon händelse av det jag har sett. De senaste åren har det varit mycket bilder från Eddies och Yaacoubs mord eftersom det var brutalt. Jag ser jättemycket bilder och eftersom jag verkligen var bästa vän med Eddie så har det varit väldigt tufft. Sedan när man ser de som har åkt fast, att man vet vilka de är, så har det blivit ännu värre. De är såna som man har hälsat på. Det är tufft, just det mordet är tufft, förklarar han.

"Det var bara blod"

Vid bara 30-års ålder har Haddad varit med om flera omskakande händelser. Förra året förlorade han två nära vänner från barndomen i leukemi och efter en överdos. Men redan som femåring blev en glassbilschaufför, som han har hört sålde droger, mördad på gården utanför hans hem i Rinkeby. 

Det minns han inte så mycket av förutom att "det var mycket poliser och blod på marken". Minnesbilderna är starkare från ett misstänkt mord som han bevittnade strax efter att han flyttat till Solna i tioårsåldern.

– Vi spelade fotboll på gården. Jag kan egentligen inte uttala mig eftersom jag inte vet säkert, men de sa att det var någon som hade kastat ner den här människan från taket. Han landade där vi spelade fotboll, fem-tio meter i från oss, och då kan jag ju säga att det var inte mycket kvar av honom. Det var bara blod.

Bara något år efter – i tidiga tonåren – såg Haddad en fruktansvärd olycka. Han, en vän till honom och hans väns kusin lekte i en park vid en liten stuga där det fanns ett bordtennisbord. Haddad och hans vän spelade pingis innan de blev utropade av kusinen. 

Pojken skulle, som Haddad beskriver det, göra som Madicken i Astrid Lindgrens saga och försöka sväva ned med ett paraply när han hoppade från taket på stugan. Taket var inte högre än drygt två meter.

– Han skulle låtsas ramla och kanske göra oss lite rädda. När han ramlade ner med paraplyet så vi gick fram. Vi skrattade bara att det var roligt att han ramlade. Men han rörde sig inte och sedan rann det bara blod från hans huvud. Då hade taggen från paraplyet gått in i huvudet. Rakt genom tinningen. Han dog på plats, berättar han.

"Jag har fått ett hjärta av sten"

2005 gick dessutom hans farfar bort. Hans farfar som var hans trognaste fan, alltid ställde upp och var "den enda han vinkade till" innan fotbollsmatcherna.

– Det är han som står bakom min karriär. Han gick på alla mina matcher och allting. Det tog jättehårt på mig.

Men allt han har varit med om har gjort honom till en starkare människa berättar han – men ibland kan han fundera på om han har blivit känslokall.

– Det har blivit lite som en vardag för mig. Jag har fått ett hjärta av sten och är iskall, säger han och utvecklar.

– Jag känner bara att alla de här sakerna har stärkt mig men det kan också vara mycket som jag inte hade velat bli stärkt på. Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vill ju ha lite känslor också, alltså man behöver ju ha känslor. Men det känns som att jag har fått lägga allt sånt där åt sidan.

Faktum är att det är på två sätt säger han. Att han ibland kan tycka att det är skönt att vara avtrubbad och härdad.

– Det är blandat. Ibland kan jag tänka att "vad fan, har jag inga känslor?". Men sen mår jag inte heller jättedåligt när det händer grejer numera.

Haddad berättar att han aldrig har sökt professionell hjälp för att bearbeta sorgen efter farfar, Eddie och sina andra nära vänner. Den hjälpen och utvägen har i stället varit fotbollen. Han exemplifierar med situationen efter Eddies mord.

– Vi var helt förstörda i en vecka men sen hade vi match en vecka senare och då skrev jag på för Assyriska på grund av att Eddie gick bort. Jag var ju utomlands (i Oman) men jag gjorde det för Eddies skull. Då har jag kunnat bearbetat det på det sättet. Jag springer ut allting och tänker: "nej, nu ska jag vara professionell och spela fotboll." Jag tror att fotbollen har räddat allt.

"Fotbollen räddar många från att göra dumma saker"

Han är noga med att påpeka att han inte är "guds bästa barn". Och att han har umgåtts i fel miljöer. Men utan fotbollen tror han att livet hade kunnat tagit en helt annan vändning för honom. 

– Assyriska köpte mig vid 17-årsåldern och då flyttade jag till Södertälje. Då lämnade jag mycket av det här med att gå ut och festa, hänga på stan och göra dumma grejer. Många, inte alla, jag kände är nu fast i droger. Jag kunde också ha varit där. När de säger att fotbollen räddar mycket, så är det faktiskt sant. Fotbollen räddar många från att göra dumma saker, berättar han.

Trots att han har växt upp med "människor i fel miljö" och att han på grund av en skilsmässa inte träffade sin biologiska far förrän i 15-16-årsåldern har han aldrig önskat något bättre. Men det är skillnad mellan att växa upp i Rinkeby/Solna och Täby som han säger. Något som han har diskuterat med sina lagkamrater i Örebro.

– Vi pratar om vår barndom ibland i omklädningsrummet. Det är skillnad mellan min uppväxt och Patrik Anttonens eller någon annans uppväxt i laget. De lekte på lekplatsen och jag vid garagen, säger han och utvecklar resonemanget. 

– Det är klart att man har helt andra förutsättningar. På det sättet så är det orättvist men jag skulle inte ha bytt bort min uppväxt mot någonting annat. Det är den som har gjort att jag känner mig så stark. Jag träffade två vänner för två veckor sedan i Stockholm. De hade problem när de var yngre men nu är de egna företagare, har köpt hus och lever fina liv. Det finns många som trillar dit, som inte klarar av det, men när du väl tar dig därifrån är du stärkt för livet.

Har hedrat de döda med tatueringar

Haddad har prytt sin kropp med flera tatueringar. Tatueringar som betyder något. Två av de är tillägnade vänner och släktingar som har dött i hans närhet.

– Jag har vanligt kors och ett svart kors. Det svarta korset är för alla bortgångna. Sedan har jag ett sorgeband intatuerat för min farfar. Med hans namn, personnummer och när han gick bort. Det är svart kors med rosor runt omkring som står för de bortgångna. Jag kan inte skriva namn på alla bortgångna. Då hade jag bara haft en massa namn på hela mig.