Här är det supportrarna som styr

HAMBURG. Där är den igen, den där vita dödskallen mot svart bakgrund. Jolly Roger har förvandlats till en symbol för supportrarna i en väldigt speciell del i hamnstaden Hamburg. Det står "St. Pauli" under dödskallen, vilket även är samma namn som på stadsdelen jag befinner mig i. Symbolen har synts här sedan 80-talet.

Från hemlösa tiggare till cigarrökande strippklubbsbossar - alla i den lagom dekadenta Hamburgstadsdelen bär någon form av FC St. Pauli-souvenir. Klubbmärket och fansens piratsymbol syns på de allra flesta barer och affärer som pryder stadsdelens huvudgata, Reeperbahn.

Här finns en lokalpatriotism som Södermalm och Hammarby inte ens kommer i närheten av.

När laget i allas hjärtan, som vid skrivande stund ligger i toppen av 2. Bundesliga, på en fredagkväll möter mittengänget Aue är Millerntorstadion i stort sett utsåld.

De som lämnar klubben i sticket buas ut

Väl på plats på den läktare på långsidan som renoverades när laget ifjol var uppe i Bundesliga noterar jag att det finns tre klacksektioner. Ultras Sankt Pauli är den största grupperingen och håller till på den ena kortsidan. Men det finns en på motsatt kortsida och på den andra långsidan.

Det spelar dock ingen större roll - när samtliga 23 000 supportrar skanderar "Sankt Pauli, Sankt Pauli" ekar det nog ända bort till antagonisten Hamburger SV:s hemmaarena långt utanför stan.

Redan utanför Millerntorstadion märks hur tyskarna i allmänhet och fotbollssupportrar i synnerhet värnar om landets världsberömda ölkultur. Till exempel så är Hamburgbryggeriet Astra klubbens huvudsponsor.

I anslutning till ena kortsidan finns supportrarnas egen bar, där man kan ta med sig ölen via insläppen ut på läktaren.

I kioskerna säljs inte bara currywurst och en meter långa bratwursts, där säljs framför allt öl - för knappa 30 spänn.

Nu kanske ni som följt debatten om svensk fotboll tror att matchen var ett enda långt fylleslag där alla slogs med alla och smällare briserade på alla håll och kanter. Men riktigt så var det faktiskt inte.

Enda gången stämningen angränsade till att bli hotfull var när bortalaget gjort 3-1 och vissa Sankt Pauli-fans började lämna sittplatsläktaren för att vända hemåt. Ståplatssupportrarna buade ut dessa efter noter och 60-åriga bänkgrannar reste sig upp och pekade finger. Man lämnar helt enkelt inte den här klubben i sticket.

Det är dock nödvändigt att i sammanhanget påpeka att St. Pauli dock inte varit helt befriade från oroligheter. Under bortaderbyt mot HSV ifjol slängdes bengaler in på plan och det uppstod slagsmål med polisen. Under våren avbröts även en match sedan en supporter kastat en ölmugg på linjedomaren.

Supportrarna sätts i det första rummet

Inhopparen Mahir Saglik reducerar med ett par minuter kvar att spela. Det hjälper dock ej då ett skadedrabbat hemmalag har extremt svårt att få in bollen i mål denna kväll. Trots det hyllas de efter matchen av publiken. På stopptid sjunger hela arenan med i - "You'll Never Walk Alone". Sankt Pauli har starka band till den skotska klubben

När Millerntorstadion började renoveras 2006 var det Ultras Sankt Paulis kortsida som fräschades upp först. På storbildsskärmen som visar matchklockan och statistik på arenan syns klubbmärket i ena hörnet - och fansens piratsymbol i det andra.

År 2009 röstade en överväldigande majoritet igenom att det skulle skrivas in i klubbens stadgar att FC St Pauli är från en särskild stadsdel och att det är där klubbens idenitet hör hemma.

När jag lämnar Millerntorstadion är det blott en tanke som ekar i mitt huvud. Se och lär Sverige - så här blir resultatet när engagerade supportrar får vara med och bestämma. Det är ingen tillfällighet att klubben från centrala Hamburg har fått en kultstatus världen över.