Här är tio orsaker till varför Sverige går till VM

Gör mål mot alla. Sverige har inga problem med målskyttet och det kvittar om det är blåbärsnationer som San Marino eller världsklassmotstånd som Tyskland vi möter. Mål gör vi nästan alltid.

Målvakten. Andreas Isaksson är en riktigt bra målvakt som kan rädda Sverige i enskilda matcher. Det såg vi inte minst när han gjorde ett par matchavgörande räddningar mot Österrike. Gör sällan några misstag och behåller alltid lugnet.

Zlatan Ibrahimovic. Nuff said. 

Rutinen hos många spelare. Det är en del nya spelare i laget, men väldigt många som Källström, Zlatan, Svensson, Isaksson med flera besitter rutinen från stora matcher och det är viktigt.

Martin Olsson och Alexander Kacaniklic uppåtstigande form. Vänsterkanten har sett riktigt starkt ut i de två senaste matcherna och de båda Premier League-spelarna har varit med i målprotokollet. Bara hoppas att de får får spela i sina klubblag och bli ännu bättre.

Förmågan att höja sig. Sverige har gjort sina misstag under VM-kvalet. Det kan ingen förneka. Men när kniven väl har varit mot strupen har spelarna skärpt till sig och plockat de nödvändiga poängen. 

Vända matcher till det bättre. Går ihop med förra punkten, att kunna hämta upp underlägen eller att vända matcher är en riktig styrka. Laget visar då upp en stark mentalitet och det är något man tar med sig till ett helt avgörande playoff. Att vid ett underläge går att vända till en fördel – vad det verkar.

Vanan att gå till mästerskap. Sverige har en tendens att alltid klara ut svåra situationer och gå till mästerskapen. På 2000-talet har man bara missat ett och det var VM 2010. Det här är något som laget ta med sig att man vet vad som krävs för att kvalificera sig.

Vinnarinstinkten. Sverige har många spelare som aldrig viker ner sig och att vinna är det enda som någonsin betyder någonting. Zlatan, Elmander, Källström, Svenssons med flera tål inte en förlust och allt handlar om att vinna. Förmågan finns förstås hos alla spelare, men några sticker ut lite extra.

Cigarrer. När playoff-matcherna spelas 15 och 19 november har varken Erik Hamrén eller Marcus Allbäck rökt en cigarr på drygt en månad. Abstinensbegäret bör vara på topp då – och vi vet alla vad ett beroende kan få oss att göra. 

Vad talar emot Sverige?

Defensiven har inte varit bra. Vi släpper in på tok för mycket mål och Erik Hamrén lyckas inte hitta det optimala mittbacksparet. Det oroar och så här mycket mål kan vi inte släppa in nu när det kan avgöras på så små marginaler som bortamål.

Oron på högerbacksplatsen. Mikael Lustig har haft skadeproblem en längre tid, Pierre Bengtsson är egentligen vänsterback, Sebastian Larsson ville inte spela där och Adam Johansson anser många inte är tillräckligt bra. Det gäller att Lustig blir kvitt sina problem fort.

Innermittfältet. Det här skulle även kunna vara en styrka, men det är ett problem att vi skiftar par inne på mittfältet match efter match. Det är bra att det finns en konkurrenssituation, men laget mår bättre av att det finns två givna spelare här.

Bänken. När Sverige behöver jaga mål, vilka har vi då egentligen att slänga in som är riktigt hotande? Mot Tyskland kallade man hit Alexander Gerndt utan att han fick spela. Ta med Marcus Berg eller Markus Rosenberg istället. De kanske inte gör så mycket mål, men de erbjuder ett annat alternativ.

Erik Hamréns naiva spel emellanåt. Filosofin verkar vara att ta stora risker och det håller inte i ett playoff. Där gäller det att stänga igen och vara smart och ta vara på de lägen som ges. Klart man ska satsa framåt när det behövs, men några mer matcher som 3–5 vill vi egentligen inte se.