Björn Ehrnberg: "Ordet svikarna måste höra"
Kommersialismens sakta övertagande av sporten vi älskar har nått sin kulmen.
Under årets VM-turnering återfinns varken inte svenska stjärnor som Johan Hedberg, Anton Strålman och Henrik Tallinder, alla tre är frånvarande på grund av "familjära angelägenheter".
Dessutom saknas världsmålvakten Henrik Lundqvist. Detta sedan det stod klart att New York Rangers avråder superkeepern från att ställa upp för det svenska landslaget.
Även Washington Capitals Nicklas Bäckström är kvar i USA. I den unge forwardens fall handlar det också om att han blir stoppad av klubben.
KOSICE. Hockeyvärlden är ett tämligen överexploaterat minfält av kapitalistiska krafter "utan skrupler". Krafter som är ute efter att mjölka ur varenda krona de kan komma över.
Inte nog med att de svenska mästarna Färjestad tvingades leverera i 69 matcher för att kamma hem SM-guldet, nu ska även Mattias Sjögren och Rickard Wallin tampas om ett VM-guld utan någon som helst betydelse. Åtminstone är det så väldigt många av NHL-lirarna på andra sidan Atlanten ser det. Och det är väl inget fel i det?
"Familjära angelägenheter"
Världsmästerskapet i ishockey kan vara den enda turneringen som lockar fler åskådare än vad anseendet förtjänar. Varje år är det samma saga. Hur många utslagna NHL-proffs väljer att inte representera förbundet som lade grunden till deras varumärken?
Tidigare år har VM-truppen lappats ihop med en drös elitseriespelare som haft svårt att hålla måttet i sina respektive klubblag. Allt för att täcka upp för mångmiljonärerna med "familjära angelägenheter". Och det är inget fel med det.
Undertecknad är självfallet först att medge att spektaklet som IIHF årligen iscensätter saknar all form av sportsligt värde. I mångt och mycket var matchen mellan Schweiz och Frankrike under öppningsdagen lika spännande som en drabbning mellan Andorra och San Marino i fotbollens EM-kval. Men, med en stor skillnad, i de två pittoreska smånationerna skulle en seger ändå ge ringar på vattnet.
Dessvärre har Schweiz seger i Sudden Death knappt uppmärksammats i Europas neutrala zon. Och det är återigen inget fel med det.
Whisky och semester
Kommersialismen som existerar i hockeyvärlden dödar många glädjescener. Det är ett faktum många kan skriva under på.
Men när Sverige spelade, och förlorade mot Norge - bredde en nationell sorgedag ut sig över vårt avlånga land. Vi förlorade mot Norge.
Norge...
Det var alltså så att vi förlorade mot valjägarna i väst. Återigen, smaka på den. Sverige torskade mot Norge.
Samtidigt satt NHL-kungarna och chillade i en stuga någonstans på andra sidan Atlanten. Förmodligen sörplade någon av de på ett glas whisky och likt en börshaj tryckte på refresh i webbrowsern och för att se hur miljonerna tickade in. Men det är väl inget fel i det?
Tommy Boustedt hävdade för Nyheter24 att ingen i år hade tackat nej till VM-truppen på grund av motivationsbrist. Nu visade det sig att han talade sanning med en väldig modifikation. Men frågan är hur det ens kan komma sig att en sådan fråga får dyka upp - överhuvudtaget?
Två frågor att beakta
Om spelarna inte ställer upp, uppstår det däremot två betydligt mer akuta frågor.
Antingen lägger vi ner detta världsmästerskap för reservlag även om vi då riskerar att ägarna till teverättigheterna förlorar förståndet och ölbryggarna får kolsyretorsk.
Det andra alternativet är ett antingen-är-du-med-oss-eller-emot-oss-system. Ett "tack, men nej tack" och de Olympiska spelen reserveras för någon annan av de som har hjärta och ork att ställa upp när plikten kallar.
För att slå hem poängen - för att sparka in den vidöppna dörren - krävs endast ett förhållandevis vedervärdigt ord. Men det måste ändå sägas.
Norge...
Och det är något särledes fel med det ordet.
