Petter Northug må vara en idrottsman av väldigt hög klass. Ingen kan slå honom, och det han gör i spåren är beundransvärt. Jag har varit ett stort ”fan” av honom under några år. Jag gillar att han är lite stor i munnen och har en lite kaxig image.
Jag gillade också att han hyschade publiken på Holmenkollen idag när han avgjorde herrarnas 4×10 km genom att fullständigt krossa Hellner och Angerer sista biten. Hyschningen var en hälsning till Kanadas Harvey som gjorde samma sak i förrgår när Kanada besegrade Norge.
Men när Petter Northug ställde sig i sidled på mållinjen och gick över som segrare, så hånade han Sverige, Tyskland, Finland, ja alla andra länder. Det är så JÄVLA onödigt och i det ögonblicket så försvann han från min radar på idrottsmän som jag verkligen ser upp till. Han hamnade i stället sida vid sida med John ”I did not move” Drummond som protesterade vilt 2003 i Paris. Se länk. Jag klassar honom bredvid Terrel Owens i Dallas, som blev för bra för sina lagkompisar och hånade allt och alla och gjorde Northuggare i varje match. se videon
Jag lägger honom jämte Frankrikes ”tvivelaktiga” handbollslag som hånflinar åt motståndare och trampar på skadade spelare. Varför inte bara nöja sig med att man är bäst i världen?
All ära till svenska laget som i intervjun efteråt bara säger att Petter är väldigt stark, när de egentligen tänker att det är ett jävla översittarsvin som fullständigt förlorat vettet eller fotfästet(vallan).
Petter Northug är en stor idrottsman men en väldigt liten människa. Hans fantastiska uppvisning i spåren gör att han ska placeras bland de riktigt stora, men då han i stället via sitt förnedrande agerande ser ned på sina motståndare så förändras min bild av honom. Vad säger ni? Är jag för hård i bedömningen?
Om ni missat allt jag pratat om här så finns slutet av stafetten här.




B3IT – Bäst på databas
Sofies Blogg