På nätet handlar allt om att spridas. Allas bidrag sker med någon form av baktanke om att de ska bli virala, och kanske t.o.m uppnå nätets kultstatus: bli ett meme. Vissa når berömmelse på t.ex. Youtube på en dag, och ibland tar det månader, ja till och med år, innan rätt person hittar filmen och sprider den för en större publik. Sker aldrig det senare kan man åtminstone hoppas på att hamna på 0 Views, en blogg med den underbart sardoniskt sympatiska idén att enbart lägga upp filmer med noll visningar.
Vissa hanterar spridningskravet med att försöka pricka in alla nätroligheter som tänkas kan, andra jobbar med att pyssla in reklam i ashäftig, till synes verklig förpackning, och andra ber helt enkelt bara sina redan befintliga fans att sprida ens budskap så långt det bara går. Till den sistnämnda kategorin hör verklighetsspelen, t.ex. 8•3•11 som jag skrev om i förra veckan, och en lite drygt två år gammal kampanj som hette This Man.
Har du drömt om denna man?
Legenden bakom This Man, i min egen översättning av orginaltexten, är att en välkänd psykoterapeut i New York märker att flera av hans patienter drömmer om samma man. Ingen av dem säger sig någonsin ha träffat mannen, alla bara drömmer om honom. Psykoterapeuten skickar iväg en teckning av honom till sina kollegor, som samtliga kan bekräfta att många av deras patienter också drömt om mannen. Patienterna refererar dessutom genomgående till honom som ”THIS MAN”. Eftersom fenomenet verkade så internationellt utbrett startades – och upptäcktes av publiken – hösten 2009 en hemsida för att samla alla dessa upplevelser – en hemsida som fick heta Thisman.org.
Screenshot på hemsidan
På hemsidan finns, helt i enlighet med vanlig ARG-strategi, dels en avdelning för utskrivbara flyers med budskapet ”Vet du något mer om det här?” (det finns t.o.m en för oss svenskar), och dels en avdelning för bilder på uppsatta flyers världen över. Man bygger upp en fascinerande (och lättköpt) legend, inviger oss i den ber oss fans att sprida ordet för att en dag eventuellt få fram sanningen. Hela upplägget följer alternative reality game-upplägget till sådan punkt och pricka att när sidan fick större spridning, och fler skrev om det, var det inte konstigt att folk började ana ugglor i mossen. Och mycket riktigt: en enkel whois-sökning (ett verktyg för att få se vem som äger en domän) visade på att thisman.org ägdes av en Andrea Natella, sysselsatt med gerillamarknadsföring på den italienska byrån Guerriglia Marketing. Se där, hur en utmärkt genomförd bra idé kan falla på att man glömmer en detalj: hur viktig anonymiteten och den suddiga avsändaridentiteten är för att vi ska ta en story på allvar nu för tiden.
I maj förra året gick produktionsbyrån Ghost House Pictures ut med att de köpt rättigheterna till This Man, och planerade göra en film på temat. Därmed får man väl se mystikpotentialen i This Man helt och totalt uttömd, men kanske, om regissören Bryan Bertino (som gjort t.ex. The Strangers) gör ett bra jobb med filmatiseringen, kan legenden få nytt liv. Och lite roligt hade vi ju det trots allt: varianterna av roliga bilder födda ur mannens ansikte är många. Kort och gott kanske man kan säga att This Man, trots en smula klantigt genomförande, är en av få memes som fötts, haft ett spännande liv, och nu är väl förtjänt av sin pensionering?
