Året är 2012.

/Matilda Glas

Texten är ett utdrag ur en ledare som tidigare publicerats i tidningen 14 dagar.

Den aktuella intervjun ledde till denna artikel.

I ett tal under onsdagen anklagade Bahrains kung Hamad utländska medier för att överdriva situationen i landet medvetet och svartmåla nationen. Han sa att det är tydligt att vissa utländska medier för hatkampanjer för att splittra hans enade land.

Han nämnde inte några särskilda medier men även om Sverige är ett litet land kan man lugnt konstatera att både Nyheter24 och jag personligen lär varit de i Sverige som bidragit mest till den bevakning som kungen nu menar består av lögner och överdrifter. Jag har pratat med personer av flera olika nationaliteter, med olika bakgrund och olika roller under den tid jag bevakat vad som händer i önationen.

Vittnesmålen och bevisen i form av exempelvis videoklipp och dokumentärer talar sitt tydliga språk. Det blir parodi när en statschef beskyller utländska medier för att kampanja mot honom och sedan hävdar att det finns yttrandefrihet och pressfrihet i landet. Alla tidningar utom en i Bahrain är pro-Hamad. Utländska journalister får inte komma in i landet, inte ens när de arrangerar ett Formel 1-Grand Prix.

Vi ljuger inte om Bahrain. Vi försöker få fram en så sann bild som möjligt om upproret världen glömde efter att saudiska trupper slagit ned protesterna förra året.

I dag är det världsdagen för pressfrihet. Då tycker jag att vi ska tänka på den uppgift vi och andra utländska medier har att bevaka regimen när de nationella medierna inte tillåts göra det.

/Viktor

I går skrev Alex Bengtsson om hur ”Breivik inspirerades av folkmordet i Srebrenica”

I ett stycke ur hans krönika lyfter han hur ”folkmordet på 1990-talet har inspirerat inte bara Breivik utan även andra nationalister”.

Bengtsson skriver:

”Den som synar den antimuslimska miljön och dess propagandister upptäcker snart att just kriget i det forna Jugoslavien är en oerhörd viktig beståndsdel. Anledningen är mycket enkel. Man finner helt enkelt, likt Breivik, samhörighet med de som låg bakom folkmordet i Srebrenica för snart 17 år sedan.”

Samma dag som krönikan publicerades intervjuade jag Sverigedemokraten Richard Jomshof om hans uttalanden ”Islam ett värre hot än nazism”. Efter intervjun ville han gärna läsa sina citat innan publicering med motivering: ”Jag står för vad jag tycker, men det ska vara rätt också.”

Som ni kan läsa i artikeln hävdar Jomshof att han inte är ute efter att provocera. Han anser att islam och nazismen är två antidemokratiska totalitära ideologier med skillnaden att den religiösa aspekten inom islam är värre. Och åsikten delas av ”flera inom SD”.

Jag blev därför inte förvånad när flera Sverigedemokrater på onsdagskvällen sprider artikeln på facebook och håller med Jomshof i hans resonemang. Artikeln får även ”likes” och kommentarer som ”Jag SKÄMS inte heller”, ”helt rätt” och ”hoppas inaveln knäcker dem”.

Vart vill jag komma med detta då? Och hur kopplas detta till Alex Bengtssons krönika om Jugoslavienkriget?

Jo, i intervjun säger Richard Jomshof att måste man våga diskutera problemet med islam och hur det påverkar samhället. Han nämner att det finns ett stort problem med att till exempel Al-Shabaab (en terrorgrupp som anslutit sig till al-Qaida) åkte runt i förorterna och rekryterade muslimer förut.

Jag ställde då följdfrågan om det inte är de extrema grupperna som är problemet då? Och inte Islam.

I artikeln svarar han:

– Naturligtvis är de extrema grupperna ett problem. Men de hämtar sin näring i koranen, i islam, och det måste vi våga diskutera.

Här slutar artikeln, men i själva verket fortsatte intervjun. Jag ställer ytterligare ett par frågor och innan intervjun är slut ber Jomshof om att få citaten på mejl. Han lägger då till svaret som ni precis läst här ovan. Jag valde att ta med det i artikeln då hans första svar var längre och mer fördjupande och gled in på varför han ändrat åsikt i invandringsfrågan.

Men hans första svar på frågan ”Men är det inte de extrema grupperna som är problemet då? var:

– Så tyckte jag att det var i början. Jag var jätteliberal på 80-talet då jag hade en flirt med Muf och var för öppna gränser.

– Det som fick mig att ändra mig var Jugoslavienkriget när vi tog emot 80 000 människor på ett bräde.

– När kriget är över ska de hem. Vi ska ta vårt ansvar och hjälpa dem, men det ska vara tillfälligt och sen så ska folk åka hem igen.

Richard Jomshof nämner alltså, likt Breivik och andra islamkritiker, Jugoslavienkriget som en ”vändpunkt”. Det blir därmed tydligt att Richard Jomshof likt Breivik ser islam och muslimer som ett hot mot västvärlden. Något som även Jimmie Åkesson uttryckte i Ekots lördagsintervju då han kallade det en ”ödesfråga”.

Men att Sverigedemokraterna och Anders Behring Breivik delar samma världsbild om att Islam är ett hot är väl knappast någon nyhet? Jag tycker dock det är väldigt intressant att de båda nämner Jugoslavienkriget, där det bedrevs folkmord mot muslimer, som ett vägskäl där de tar ställning mot Islam.

UPPDATERAD.

Richard Jomshof har nu valt att utveckla sitt uttalande i en kommentar nedan. Har även frågat honom på twitter varför han tycker att ”de ska skickas hem igen”.

I dagens artikel om Jan Emanuel Johansson visar vi på att det inte är första gången som den före detta Robinsonvinnaren hamnar i blåsväder. Artikeln som i princip tog hela dagen att göra med research, ett tiotal intervjuer och slutligen att skriva är väldigt omfattande och lång. Det absolut sista jag gjorde var att ringa upp huvudpersonen själv och fråga honom om kritiken mot hans ungdomshem för ensamkommande flyktingbarn, men också om hur det känns att det nästan alltid skrivs negativt om honom som person och hans verksamheter.

Det var ett bra samtal. Och Jan Emanuel förklarade hur han såg på det hela och efteråt ville han som så många politiker och personer vi intervjuar se sina citat men också läsa texten innan publicering. För mig är det självklart att personen få ta del av sina citat så att han eller hon inte ska känna sig felciterad. Men jag skickar aldrig ut en hel text innan publicering. Brödtexten är mina ord och formuleringar samtidigt som ytterligare några personer förekommer i texten.

Jan Emanuel tyckte det kändes okej och jag lovade att skicka citaten inom en kvart. Något som han själv blev väldigt förvånad över och utbrast: ”Det måste vara rekord för en journalist”.

Vad som händer sedan är mer underligt. Efter att Jan Emanuel och jag diskuterat på telefon ett tag och båda blev nöjda med hans citat föreslår han att han i framtiden kan hänvisa till Nyheter24 varje gång annan tidning ringer.

Detta har han tydligen gjort med Norrtelje tidning tidigare. Han påpekar också att han hört att det är bra för oss att andra medier tar våra citat. Jan Emanuel vill alltså göra detta då han tycker att vi hade ett så bra samtal.

Kul tänkte jag och förklarade lite hur upplägget på artikeln blir där han får kommentera den aktuella händelsen men även de tidigare skandalerna kring honom. Jag påpekar också att det är så jag jobbar som journalist. Alla ska få komma till tals och ge sin version.

Därför känns det liter underligt att samtalet avslutas med att Jan Emanuel, som fortfarande verkar nöjd, säger att: ”Ja, vi får helt enkelt se i morgon då (läs i dag) efter att jag läst texten.”

Men då kändes det för mig som om att han bara vill ”samarbeta” och hänvisa till oss om han är nöjd med artikeln. Hans förslag känns nu nästan som ett försök att påverka min text med villkoren: ”Är jag nöjd kommer jag bara uttala mig till er.”

Jag har fortfarande inte blivit klokare på hur Jan Emanuel fungerar.

Jag tror inte han kommer vara nöjd med alla delar i den här artikeln. Speciellt inte de delar där jag tar upp hans historia med ockerhyror och ”våldskontrakt”. Men jag hoppas i alla fall att han förstår att jag gör detta för att läsaren ska få en helhetsbild av vad som skrivits tidigare om s-profilen.

I dagens artikel får han i alla fall chansen att kommentera det gamla med några års perspektiv.

Om det leder till ett framtida samarbete återstår att se.

/Henrik

När Sten Tolgfors avgick på torsdagen gjorde han något som numera blivit standard inom svensk politik – skyllde på mediedrevet som en av orsakerna bakom sin avgång. Sven-Otto Littorin och Håkan Juholt gjorde likadant – även om det i båda de fallen var mer befogat.

Men vad finns det egentligen för sanning bakom ”drevet”? Har det hängt skjutjärnsreportrar utanför Tolgfors hus? Har de ringt hans barn? Knappast. I stället ser jag tvärtom i denna affär ett mycket sakligt förhållande mellan politiker och de journalister som granskat Saudiaffären hårdast, framför allt Ekots Daniel Öhman och Bo-Göran Bodin. Hårda och bestämda men rättvisa och enligt spelreglerna. Vapenfabriken är en skandal med få likheter i närtid – en sådan ska också uppmärksammas.

Efter spektaklet utanför Sveavägen 68 där Sveriges samlade presskår klättrade över varandra för besked om en oppositionspartiledares avgång hade jag till viss del förlorat tron på den politiska journalistiken. Nu när försvarsministern avgått är jag hoppfull igen. För oavsett vad som sades på presskonferensen är det tydligt – det var varken frivillighet eller något mediedrev som gått över gränsen bakom Tolgfors avgång. Det var saklig, väl genomarbetad och envist granskande journalistik som avslöjade något den svenska regeringen sedan 2005 mer eller mindre försökt mörka.

Gottandet i Littorins sexchattande kan mycket väl kallas ett drev. Gänget utanför Sveavägen 68 likaså. Drevet mot Sten Tolgfors är däremot en efterhandskonstruktion av en desperat informationsstab.

/Viktor

Hjärnan bakom försöket att få det att framstå som att Sten Tolgfors avgår frivilligt och som en följd av drevet mot honom finns kanske någonstans på denna bild.

”Hyresvärd” och hyresgäst – jag har varit både och. Hyrt ut i andra hand och hyrt i andra hand (och i tredje). När jag hyrde ut tog jag betalt efter min egen månadskostnad, när jag hyrde tyckte jag att jag betalade på tok för mycket. Jag hade ärligt talat inte riktigt koll på läget, men klarade mig undan relativt skadefritt. Värre är det för andra.

Bostadsdjungeln kräver både vaccin och kompass. Det är skitsvårt att hitta rätt och hälsofarligt (och då bortser jag från mögelskador och dess fysiska konsekvenser). I fyra delar har Nyheter24 granskat andrahandsmarknaden. Vi har kollat på vad hyresvärden kan råka ut för och hur hyresgästen bör skydda sig.

Dagens hetaste tips för dig som letar bostad (eller för dig som ska hyra ut) kolla in våra fyra delar – och inte minst Nathalies snabbguide.

LYCKA TILL!

(Här hittar du artiklarna; Del 1 – Bakslag för ockerhyror: ”Bostadsinnehavarna snopna när nämnden hör av sig”. Del 2 – Hon hyr ut till ockerpris: ”Jag tycker inte att det är något problem” . Del 3 – Bostadsbedragarna fortsätter sina härjningar på nätet. Del 4 – Vad händer när andrahandshyresgästen vägrar flytta?)

/Matilda

– Du är sämst.

Säger man sällan högt.

Men man skriver det. Gömd bakom en skärm där ingen kan säga emot. Stor och stark och jättetuff men förbannat feg i verkligheten. Näthatet fortsätter växa. Borrar sig in, gjuter sig fast och försvinner inte. Sajter som mobbar, grupper som skvallrar och polisen som står handfallna. För hur tusan stoppar man hat och mobbning? Det var illa nog innan skärmen kunde gömma, och det blir inte bättre.

Det är inte bara ”ungdomar” som hoppar på och stampar hårt. Vuxna beter sig exakt likadant. När inte ens ”höjdarna” nöjer sig med att snacka skit vid kaffeautomaten utan går steget längre, skapar nätpseudonymer och postar fega påhopp om kollegor på sociala forum, kan man fråga sig vart vi hamnat?

Hur som så fortsätter vi att uppmärksamma (även om vi får anonyma arga kommentarer) och hoppas på att fler kanske börjar tänka först och skriva sen. För det är förbannat trist att inte våga stå upp för vad man vräker ur sig. Speciellt när kastar smutsiga spjut i någon annans ansikte.

/Matilda

”Jag är trea bland anfallarna just nu, bakom Zlatan och Elmander. Toivonen har inte presterat lika bra den senaste tiden. Hur kan Tobias Hysén ens mäta sig med mig? Han spelar i allsvenskan, brorsan. Allsvenskan kan ju inte vara större än holländska ligan.” – säger anfallsstjärnan i nya numret av Café.

”När man har slitit så hårt som jag vill man ha något som bevisar det. Som en Porsche. Det är ju fett nice för mig. Det säger: ”Du levererar, John.”

”Alla borde vara som jag och Zlatan. Alla borde kunna säga vad de tycker. Om någon frågar mig: ”Ska du följa med till EM?” Ska jag då ljuga och säga nej? Hur kul är det att läsa en intervju där varenda ord är en lögn som sägs bara för att undvika problem?”

Behöver jag nämna att jag älskar John Guidetti?

/Henrik

”Stop Kony” och ”Kony 2012″ har inte bara fyllt mina Twitter- och Facebookflöden de senaste dagarna. Kampanjen har spridit sig som en löpeld över nätet och nu vill alla vara med och kämpa mot motståndsmannen Joseph Kony i Uganda som kidnappar barn och har dem som sina privata soldater.

Det är kul att se att även de Facebookvänner jag gett upp hoppet om visar att de kan engagera sig. Samtidigt får deras engagemang det att krypa i mig på grund av bristen på kritiskt tänkande.

Det finns oerhört många frågetecken till Stop Kony-kampanjen och organisationen bakom, Invisible Children. Var går pengarna? Finns det ett samarbete med Ugandas armé? Samma armé som bland annat gjort sig skyldig till massvåldtäkter och plundring. I samma land där det snart kan bli belagt med dödsstraff att vara homosexuell.

Barnsoldater är något som ingen vill se och som världen verkligen ska behöva vara utan. Men det finns redan många sätt och många större och mer seriösa organisationer att gå via om man vill hjälpa till – på riktigt.

Invisible Children har gjort en välgjord 30-minutersfilm som verkligen väcker känslor i den som tittar. Det har säkerligen fått många att trycka på ”share” direkt efter att den sista sekunden i klippet spelats upp.

För mig är hela ”Stop Kony” dock snarare ett bevis på att du med rätta handlaget kan få miljontals människor världen över att sprida vilket budskap i samtliga kanaler de har att visa upp på nätet. Jag ber om ursäkt, alla ni jag känner som delat klippet, men det enda jag kan tänka på efter hela det här spektaklet är filmen The Wave:

Värre budskap, samma metod. Nu har vi bara tagit det in i internetåldern.

/Viktor

8 mars är lika med Internationella kvinnodagen. Ett kön uppmärksammas, våld, könsstympningar och rättigheter tas upp.

Uppmärksamma sådant som glöms bort, eller som inte hinns med i det dagliga nyhetsflödet. Man kan tycka vad man vill om att det måste till en kalenderdag för att viktiga frågor ska lyftas. Men nu är det så.

Tragiskt nog finns det de som passar på att dra lite extra publicistisk nytta av 8 mars. Exempelvis Sverigedemokraterna. I går var jag på pressträff i Riksdagen när SD-Kvinnor lanserade sin nya film mot Hedersvåld.
En kombination av slagord och blodiga scener. Invandrare misshandlar oskyldig tjej, blond kvinna (som visar sig vara SD-kvinnan Hanna Wigh) städar upp. Tystnaden som uppstod bland de få journalister som samlats gick att ta på. Vad vill SD-kvinnor förmedla? Inte tusan handlar det om mänskliga rättigheter och våld mot kvinnor. ”Att vi lyfter en fråga betyder inte att vi glömmer de andra” sa Therese Borg, vice ordförande för SD-kvinnor och huvudansvarig för projektet. Vi får se hur det blir med den saken.

Jag lämnade presskonferensen med en klump i magen, av två anledningar. Först och främst SD:s bisarra försök att få upp hedersvåld på dagordningen. Den andra anledningen var att de lyckades lura mig till att känna medlidande, SD fick mig att tycka synd om ”det skrikande barnet”. Sverigedemokraterna var nervösa. De småfnittrade, pillade på tekniken och försökte bjuda på frallor med ost och skinka. Det var som att bli tvingad att gå på kalas till någon som saknar vänner. Och det är precis det här som är problemet. Samma mönster upprepas. SD är utsatta, SD blir mobbade, DET ÄR SYND OM SD. Men nej. Det är inte synd om ett parti som gör allt de kan för att peka ut skillnader mellan ”vi” och ”dom”. En film som på riktigt kämpar mot våld mot kvinnor innehåller varken psalmer eller slagorden; ”Tänk om de hyllar allt från andra länder, har de då inte blod på sina egna händer.”

I dag är det Internationella kvinnodagen. Uppmärksamma jämställdhet och fortsätt jobba framåt. Se upp för dem som försöker utnyttja dagen till att dra vinning för eget syfte.

/Matilda