Regnet fullkomligt vräker ner över Stockholms innerstad och fredagskvällen är sådär kusligt kolsvart som den blir när hösten knackar på dörren och vill kliva in.

I Kungsträdgården är det dock smockfullt med tonårsungdomar, de flesta i högstadieåldern och alla lika glada och peppade, helt obekymrade över att vattnet forsar ner från skyn och dränker deras kläder och frisyrer till oigenkännlighet.

När Ison Glasgow och Felipe Leiva Wenger studsar ut på stora scenen är jublet hysteriskt över Kungsan.

De inleder lite trevande med dem fem år gamla Hela Dan, Varje Dag, fortsätter med den ännu äldre Fakka Ur oh det dröjer fram till fjärde låten innan den unga publiken kommer igång på allvar när de kör Sena Nätter, Tomma Glas, som första låt från senaste albumet, mästerverket För Evigt.

På skiva är det en duett med Veronica Maggio, men live försöker sig än en gång Ison & Fille på att sjunga Maggios stämma lite hellre än bra. Men det är charmigt - och allsången från det plaskande publikhavet hjälper till att skapa en elektrisk stämning.

När Stor, Aleks och de andra från Highwon-kollektivet dyker upp på scen så tänder publiken till på verkligt allvar. De kör flera låtar ihop, bland annat den gamla genombrottssingeln När Vi Glider - som släpptes för nästan tio år sedan då Ison & Fille var ett av många nya, spännande namn på den svenska hiphopkarta som just höll på att ritaas.

I dag är de stora, etablerade, veteraner i genren. Och med en ständigt växande fanskara.

Inför en publik på kanske fem tusen ungdomar - där nästan alla räcker upp armarna när de ska representera den röda eller blåa tunnelbanelinjen - är Ison & Fille kungar.

Under nya låtar som Galen och Jag Skrattar Idag är allsången monumental, de tusentals dyblöta 90-talisterna sjunger med i vartenda rim, även i verserna.

När röda linjens nya nationalsång, Highwons enorma Youtube-hit Från Hjärtat till slut avslutar konserten efter en knapp timme är det bara så vackert att jag får gåshud. 

Då glömmer jag totalt bort såväl monsunregnet som det faktum att jag är gammal nog att jag skulle kunna vara pappa till de flesta i publiken runtomkring mig.

Då dansar vi lyckliga i sensommarnatten med den där magiska känslan av att den där perfekta sista kvällen på sommarlovet, den som vi alla minns från våra egna tonår.

För lite drygt 20 år sedan, när jag själv gick på högstadiet, såg jag Orup på exakt samma scen en augstikväll i Kungsträdgåren.

Han hade släppt ett par skivor och höll som bäst på att arbeta sig in i den svenska folksjäl som han nu är en självklar del av.

Det Ison & Fille gjorde i Kungsan i går lär dagens fjortonåringar också tänka tillbaka på om 20 år.

GUSTAV GELIN