Två dygn har gått sedan vi lämnade Göteborg i samma lämmeltåg som vallfärdat dit under torsdagen.

Men på de tre dagarna i Göteborg hann vi uppleva helt ofantligt mycket.

Här är något av det jag själv tyckte var bäst och sämst på Way Out West 2011:

Topp 12 konserter:

1. Prince

2. James Blake

3. Pulp

4. Aloe Blacc

5. Kanye West

5. Warpaint

6. The Avett Brothers

7. Ringo Deathstarr

8.  Twin Shadow

9. Edward Sharpe & The Magnetic Zeros

10. Wiz Khalifa

10. Robyn

11. Dante

12. The Jayhawks

Störst hybris: Kanye West

Mest oväntade gästartist: Kanye West på Prince

Mest oväntade publik: Prince på Santigold och The Hives.

Frågan alla ställde: Vet du var Prince-efterfesten är?

Svaret: Han gick till Yaki-Da och åt middag med Kanye bakom ett draperi.

Gladast: Wiz Khalifa

Mest charmerande förvirrad: Jarvis Cocker i Pulp.

Varmast: Pusterviksbaren under Ringo Deathstarr.

Mest bomber och ljus: Dött lopp mellan Kanye och Tiesto.

Antiklimax: Robyn, som inte gjorde något extra trots att det var hennes största konsert i Sverige, kanske någonsin.

Tråkigast: Jamie Woons såsiga R&B. Eller MF Dooms helt oinspirerade hiphop-konsert.

Hippies: Alex Ebert och Jude Castrinos i Edward Sharpe & The Magnetic Zeros.

Längst kö: James Blake i Annedalskyrkan på torsdagskvällen. ”Där kan man inte köra, det är kaos”, sa min taxichaufför. 4 000 personer uppskattades stå i kön som ringlade hela vägen ner till Linnéplatsen.

Basmuller: Samme James Blake som fick psalmböckerna att skälva i kyrkan.

Sång- och dansman: Aloe Blacc! Sån ofantlig dos kärlek och glädje på Trädgårn sent under lördagsnatten.

Hårdast arbetande: Rockfoto-gänget, som alltid denna festivalsommar. De är överallt hela tiden. Längst fram i fotodiket på exakt varenda konsert och på presscentret däremellan. Konstant. 

Efterfestställe: Porterbryggan. En underbart skönt flummig reklambyrå-arty-svartklubbslokal nere vid hamnen.

Bakfullast: Stockholmsprofilen Johan Mattsson i hotellfrukostmatsalen på lördagsförmiddagen.

Festivalmat: Cajunkycklingen i Vip-baren.

Festivaldryck: Kaffelatten från Espressobaren till höger om Flamingo-scenen. Och småflaskorna med sprit som alla mina vänner smugglade in och shottade under konserterna.

DJ: Patrik Sjöberg som spelade Broder Daniel, Stone Roses och Leila K i ett iglootält sponsrat av ett ölmärke på Vip-området.

Pappa: Joel Borg. Inte längre bara festivalpappa över hela Way Out West utan sedan en vecka också far till en son som under sina första sju levnadsdagar fick se både Prince och Kanye West live.

Allsång: Purple Rain. Oslagbart. Bubblare: Home, Common People, I Need A Dollar och Die Mauer.

Mest energi: The Avett Brothers!

Missar: Wu Lyf, Koreless, Radio Dept, Ison & Fille, Ariel Pink, Santigold, Little Dragon, Glasser.

GUSTAV GELIN