Quetzala Blanco: Att hetsäta människor

Det händer inte så ofta längre, men i bland frågar någon vad man jobbar med. Vad man jobbar med? Hm. Jo, jag mjölkar och konsumerar vissa människor som förbrukningsvaror för att underhålla andra människor.

Varje dag plöjer jag hundratals smygtagna bilder på skådisar, porrstjärnor, knarklangare, kungligheter, supermodeller, ex-fruar, änkor, arvtagerskor och wannabees. Varje timme ska man egentligen dricka ett glas vatten men varje timme uppdaterar jag istället världens största skvallersajter.

Jag skrattar rått åt Regina Lunds kommande skiva med "samlagsljud på svenska", jag förfasas över att Prinsessan Madeleine ser ut att ha gått upp 15 kilo och jag har självklart en åsikt om att Maddes nya kille Chris har dejtat en underklädesmodell (mycket bra), snaskar i mig Magnus Hedmans livsöde och skvallrar om artisten som ska ha sextrackat en tjej på krogen.

Bryr vi oss om att en av Melodifestival-stjärnorna slätade över varenda tjej i ett underhållningsprogram för några år sedan? Bryr vi oss om att Charlie Sheen bränner miljoner på eskorttjejer och kokain? Eller att en av Sverige största skådisar har haft en otrohetsaffär de senaste hundra åren eller så?

Ja, vi bryr oss av den enkla anledningen att vi älskar att underhållas. Jag konsumerar människor och skvallernyheter på samma sätt som en hetsätare trycker i sig en påse lösgodis – en snabb söt kick och sedan kräks jag.

Jag har läst på skvallersajter att jag tagit en överdos, att jag sagt saker jag aldrig ens tänkt, att jag skulle älska strypsex och gud vet vad. Om det är sant? Inte i närheten. Men precis som att betala pengar för underhållning, säg en biofilm i 3D, en cd-skiva eller en kväll på krogen så har all underhållning ett pris – även den billigaste.

Vad är källkritik i showbizjournalistik? Vad är en källa eller ett ögonvittne värt? Inte mycket. Sanningen är en trevlig bonus men det är till slut irrelevant vad som är sant eller inte.

Vill du höra en sann historia eller en bra historia? Bryr du dig? Förmodligen inte.