Quetzala: Är jag en av er nu?

Jag vet inte om ni har hängt med i den här soppan, men det sägs ju att jag har en "beef" med en tjej som heter Cissi Vallin.

Den här tjejen hör till Sveriges absolut finaste, top class, top notch, high end, feministelit. När hon andas så lyssnar folk. Är man inte med henne kallas man för feg. Får hon minsta mothugg så rusar folk till hennes försvar. Bloggkommentatorer, Anna Fridén, sexrådgivare hit och förslappade ängsliga mediafeminister dit. Pretty messy, men ja jag är ju faktiskt avundsjuk på den här samhörigheten.

Den här Cissi och jag brukar oftast tycka ganska olika om saker och ting om jag har förstått allt rätt.

Men i alla fall. I morse blev jag så jävla glad! För jag insåg att jag kvalificerar till det här gänget nu. Att jag kanske får leka med de här brudarna på rasten. Att jag kanske kanske kanske kanske får komma hem till nån av dom och ha filmkväll. Att vi tillsammans kan skratta och mysa och prata om allt mellan himmel och jord. För jag har ju liksom beviset nu, att jag hör dit. Jag har kanske klarat inträdesprovet nu. Jag kanske är en duktig feminist nu. Jag kanske inte längre är en kvinnohatare. Jag kanske inte är emot alla våldtagna kvinnor?

Kvittot var det ja. Jo, Cissi har skrivit en krönika i dagens upplaga av tidningen Metro (tyvärr hittar jag den inte på nätet ännu) som måste vara ett bevis på att jag är någon att räkna med?

Cissi gör nämligen en karbonkopia av en krönika med rubriken Size zero = size hero, som jag skrev för nästan ett halvår sen. Eller tja, förmodligen har hon inte läst min krönika för hon har nog viktigare saker för sig.

Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig uppfriskad av att vi kan mötas i det här.

Allt för kampen.