KOLUMN. Nöjeschef Mimmi Lexander: "Om man har verktygen får man skylla sig själv om att man inte använder dem". 2012-10-16 15:58

Jag skrev precis en artikel om att Sofi Fahrman blivit brutalljugen för i flera månader av en kille och kom på mig själv med att fundera länge på det här med sol-och-vårande.

“Sol-och-vårare är ett informellt uttryck för en typ av lurendrejeri där förövaren låter sig och offret ingå i en kärleksrelation, med baktanken att ta pengar eller andra saker av värde. Uttrycket härstammar enligt Svenska Akademiens ordbok från en bekantskapsannons som 1916 sattes in av Karl Vesterberg i Stockholms-Tidningen med signaturen "Sol och vår". Hans signatur kom att bli en synonym till kärleksbedrägeri”, går att läsa på Wikipedia .

Okej 1916, hur skulle man kolla upp folk då? Okej för 30 år sen. Okej fram tills för säg en 10 år sedan till och med.

Men nu, hör gör dem? Hur lyckas man sol-och-våra 2012?

Det kanske är lätt att sitta här och säga att det aldrig skulle hända mig, men helt seriöst, det skulle aldrig hända mig.

Innan jag blev upptagen var det första jag gjorde när jag träffade en ny kille att superstalka. Googla, bildgoogla, enira, kolla Facebook, Twitter, Instagram, allt du kan tänka dig. Jag har till och med ratsitat folk på tiden man inte behövde inlogg för att se inkomstuppgifter. Tog reda på all nödvändig fakta innan nästa dejt, till och med innan nästa sms, ägde rum.

Jag gör det fortfarande. Med jobbkontakter. Folk jag träffar ute. Grannar. Vänners vänner på middagar. Kanske inte där och då, kanske inte med folk som bara svischar förbi i livet, men folk jag fortsätter att ha kontakt med. Mest för att jag är så in i helvete nyfiken, men också för att jag skulle vägra att ha någon suspekt människa i min närhet.

Kalla mig paranoid, men samtidigt, när man har verktygen, då får man nästan skylla sig själv om att man inte använder dem.

Finns han inte på nätet så är det läge att fly för sitt liv.

Och det här sol-och-vårandet big time, att folk överför stora summor pengar till nån dude de träffat på Finlandsbåten typ (alternativt träffat på texttevechatten), vad är det för människor det händer? Är de helt frånkopplade verkligheten att möjligheten finns att kolla upp om en snubbe verkligen gör vad han säger att han sysslar med?

Man måste vara riktigt skillad för att kunna sol-och-våra 80- och 90-talister. Jag känner att det här är ett utdöende yrke.

Oss lurar man inte så lätt.