Eric Rosén: "Efter avhoppet blir Petzäll mer vilde än politisk"

Situationen med William Petzäll är märklig. Han hoppar av Sverigedemokraterna men vill sitta kvar i riksdagen. Detta efter att han själv gått ut och pratat om sina missbruksproblem och tagit time out för att hantera dem – samt lovat att avgå om någon ser honom med en öl igen.

Avhoppet får mycket små konsekvenser för riksdagen och riksdagsarbetet som helhet men desto större för Sverigedemokraterna. Nu blottas de sprickor och slitningar, relativt djupgående problem, som finns inom partiet och som vi skrivit om tidigare (både vad gäller Petzäll och uttrycket socialkonservatism i stället för nationalism har vi fått rätt i efterhand, trots att partiledningen låtsats ovetande när vi ringt, vilket visar att våra källor och vår insyn är precis så bra som vi hävdat från början).

Sverigedemokraterna är ett parti där mer och mer går sönder internt och där partiledningen blir allt mindre mån om sina lokalavdelningar. Riksdagen har alltid varit partiets prioritering och väl där slutade man värna de små avdelningarna helt.

När sprickan nu når ändå in i kammaren, där läget lär bli minst sagt spänt mellan Petzäll och de forna kamraterna, ser vi också en tragedi fortsätta utspela sig inför öppen ridå. Det tycks trots allt handla om ett missbruksproblem som fortfarande inte på långa vägar är färdighanterat – men som sedan länge omtalats öppet och där diskretionen för länge sedan är historia – och som nu tar sig nya uttryck i form av en konflikt mitt i vårt parlament.

Det är oproffsigt förstås.

Men det är också sorgligt och skrämmande att  riksdagen som arbetsplats inte förmått hantera en ledamots svårigheter bättre än de gjort. Förhoppningen nu är förstås att Petzäll får all den hjälp han över huvud taget behöver för att komma till rätta med de problem han har och att han också lämnar riksdagen självmant så att parlamentet slipper en politisk vilde som orehabiliterad beter sig betydligt mer som vilde än jobbar politiskt.