Nellie Berntsson:

Det är såna här inlägg som påminner mig om hur ung Nellie Berntsson faktiskt är. För ingen människa i vuxen ålder utan relationsstörning håller väl fortfarande på med ”mind games”?
Spela svår, vänta minst 2 dagar innan man ringer tillbaka för att inte verka för på eller förvänta sig att det alltid är killen som ska ta första steget?
Varför ska tjejer sitta som passiva små prinsessor och vänta på en kille som ska uppvakta en?
Eller är det så att om en tjej är för ”på” så är hon en slampa/hora mm? Villig liksom?
Vad är det som säger att tonårskillar inte är osäkra och blyga med tvivel på sig själv. Eller vill tonårsbrukar bara ha kaxiga ”ta för sig-killar”? Varför ska dom alltid ta första steget och ringa? Dom flesta killar är förmodligen lika osäker på tjejens känslor som hon är på hans.

Samma sak med frågan:
”Hur länge ska man vänta för att ha sex?”
Svar: Till det känns bra för dig. Varken mer eller mindre. Din kropp, dina val.

Och det är väl aldrig bara EN som alltid ska höra av sig? Fy fan vad glad att jag är vuxen när jag läser sånt här. Sexual politics liksom…
Håller ni på med sånt fortfarande?