Blondinbella:
Bella & Odd gör det, GabJossan lika så och även Lady Dahmer samsover med sina barn och alla skriver att de får bäst sömn då.
Det måste ha med föräldrarskapet att göra för i min ”barnlösa värld” så låter det inte som någonting jag direkt går och längtar efter.. Tvärt om, det låter fruktansvärt!
Jag är som en kamin om kvällarna och måste ibland gå upp och ta en kalldusch för att kunna somna.
Inte ens Tjocka Hetsätarkatten får samsova med mig eftersom han envisas med att vilja sova PÅ mig och han är ju som en femkilos klump av värme som sakta smälter sin matte.
Sova sked? Glöm det! M skulle få en armbåge i ansiktet om han skulle försöka spoona upp mig på småtimmarna. Ain’t happenin’ buddy..
Har detta med barn att göra? Ändras det när man blir förälder?
Föregående inlägg 
Tycker också att det låter helt vedervärdigt. Att sova när någon öht är inget jag uppskattar.
Kan inte tala för alla föräldrar men mina barn sover som bäst tillsammans med mig och deras pappa. De vaknar mindre på nätterna osv. Antar att det har med tryggheten att göra ?
Men sover du också bra då?
Men vaknar inte ungarna under natten då sover man bra!
För det mesta ja, otroligt nog. Tror att man vänjer sig till sist.
Nyfiken, när vänjer man av dem vid det då? Jag tänker mig att det måste bli svårare med separationsångest och liknande..om man ska vänta tills de inte vill vara nära en så sover man ju i samma säng som sitt barn tills de blir tonåringar? 😛
Min son vägrar sova i sin säng. Jag trodde det skulle vara skitsvårt att vänja honom vid sin egen säng men när hans lillasyster föddes (då var han 1,5) så gick det automatiskt. Han har inte sovit hos oss sen dess.
*vägrade 🙂
Min äldsta bestämde sig själv en dag plötsligt för att börja sova i sin säng och det gick bra. Dock drömmer hon ofta och vaknar upp gråtandes mitt i natten så då får hon komma in till oss.
De flesta barn sover med sina föräldrar upp till mellan 7-10 år. Sen väljer de själva att flytta bort. Man behöver sällan lägga spec mkt energi på att lära barn nåt alls, eller vänja av dem vid saker. Det är ganska naturligt att utveckling sker av sig självt 🙂
My, är det verkligen så – vart kommer dessa uppgifter ifrån?
V: Barnpsykologen som var med på Nyhetsmorgon, minns ej namnet. Tyckte det var intressant då vi är samsovare pga lättast att få sömn så och hela omvärlden tycks tro att barn ALDRIG flyttar hemifrån om de får sova i samma säng som sina föräldrar 🙂
V, hur många tonåringar sover hos mamma och pappa?
Håller med. Sover barnen bra sover en själv bra. Var emot samsovning innan jag fick egna barn. Nu har jag ändrat mig och tycker att det är väldigt mysigt.
Alla svettas ju inte… Min son sover stilla bredvid mig, 3 år, väcker mig aldrig på nätterna.
& underbart sen att vakna till hans leende på morgonen ”godmorgon mamma!” 🙂 bästa stunderna..
Ja alla barn är ju olika 🙂 våra har aldrig varit ledsna i sina sängar, den yngsta på snart två år somnared en flaska välling när vi lagt henne i sängen. Den äldsta säger vi bara godnatt till och 4 åringen läser vi en bok för sen somnar hon med själv. Vår nyfödda somnar i spjälsängen efter matning. Har flaskmatat alla mina då jag ej kunnat amma. De blir ju mättare av det sägs så kan ju vara en orsak till att de alltid haft regelbundna sömnrutiner från start. Men som sagt man gör det som funkar för sin familj. Finns inga rätt eller fel så länge alla trivs med situationen o mår bra
Oj kommentaren hamnade fel haha sorry
Jag har fyra barn, de har alla sovit med oss några veckor som nyfödda sen direkt sovit hela nätter i sina sängar. De är idag i åldern mellan 2-9 år och sover alla i egna rum hela nätter mellan 19-07, på helger ibland till 9. Är de sjuka kan de undantagsvis komma in på nätterna, de yngsta. Allt handlar om att göra de trygga i sina rum och att vara konsekvent från början. Ett spädbarn du aldrig lägger ner kommer ha svårt att sova utan att ligga i en famn.
Nopp. Barn har olika behov. Förhoppningsvis har dina inte mått dåligt av att inte vara nära på nätterna samt bli bortlagda och därför klarat det bra. Andra barn skriker och mår dåligt av sånt och då gör man bäst i att tillmötesgå deras behov. Få tvååringar vill bli burna hela tiden…. Så man kan lätt bära en sexmånaders dygnet runt om den önskar det.
Förhoppningsvis? Haha nej jag tror de hade protesterat om de mått dåligt av det 😉 tror inte det finna mer trygga barn än mina 🙂 helt underbara individer. Ha en trevlig dag
Skönt att höra. Mina protesterar högljutt = samsovning 🙂
Ja alla barn är ju olika ? våra har aldrig varit ledsna i sina sängar, den yngsta på snart två år somnared en flaska välling när vi lagt henne i sängen. Den äldsta säger vi bara godnatt till och 4 åringen läser vi en bok för sen somnar hon med själv. Vår nyfödda somnar i spjälsängen efter matning. Har flaskmatat alla mina då jag ej kunnat amma. De blir ju mättare av det sägs så kan ju vara en orsak till att de alltid haft regelbundna sömnrutiner från start. Men som sagt man gör det som funkar för sin familj. Finns inga rätt eller fel så länge alla trivs med situationen o mår bra
OT men Nellie fiskar klick.
”Måste berätta en sak för er lite senare. Tankar och ideer. Är det så när man är offentlig? Kan man inte skriva vart man exakt är för stunden. Jag märker desto äldre jag blir desto mer börjar detta förekomma. Ska berätta sen vad som hände igår. Inte på detalj så att h*n känner sig träffad men lite hur jag känner och tänker. Kanske måste tänka mig för ? Hmmm. Ska jag ens behöva det? Maybe…. Berättar sen. Kika in här senare och läs vad som hände igår. Tycker faktiskt det känns obehagligt. ”
Jag sover också helst själv med min partner utan barn. Men antingen så sover jag själv med honom och vaknar sjuttioelvatusen gånger av att barna skriker, eller så sover jag, rätt obekvämt men man vänjer sig, med barnen hos oss. Vi får ut mest sömn då rör enkelt 🙂
Jag kan tala om att man gör det som ger mest sömn! Oavsett obekvämt eller varmt.
Mina två har aldrig sovit i vår säng – endast på BB när de var nykläckta, men hemma har de vant sig att sova i egen säng från början. Vi reser mycket men båda två (3år och 2månader) sover mycket bra på egen hand. Mini somnar knappt i knäet. hon sover bäst i sin säng.
Skulle aldrig få en blund om jag hade dem två i min säng.
Håller med 🙂 min säng är till för mig och min make. Har en kompis som fortfarande försöker vänja av sin 8 åring från att sova i deras säng. Jag undrar hur fan funkar ens relation om man inte kan vara spontant romantiska i sängen osv? Förlåt men jag fattar det inte.
Svar: relationen funkar inte. Vi har en 5 månaders som egentligen sover alldeles utmärkt i sin egna säng (har testat en natt) men hans hönspappa insisterar verkligen på att han ska sova i vår säng. Ingen magi (som Gaby Jay hade sagt) i vårt sovrum kan jag lova dig.
Vi har en 8 månaders dotter, hon sover med oss i sängen. Nattar henne vid 19, tar ca 10-15 min sen har vi hela kvällen ihop. Relationen mår fantastiskt och det är sjukt hur mkt vi hinner ligga. Visst inte 3-4 gånger om dagen längre men lätt varje dag. Man kan ju vara ”spontant romantiska” på fler ställen än sängen.
Vår dotter sover hela nätter och har alltid gjort. Vi har på 8 månader aldrig haft en vaken natt eller behövt gå upp och gå runt på natten. Att vars förälder till vår tjej är supenkelt 🙂
Vi är inne på graviditet nummer tre trots samsovning så…. ”Romantik” går bra ändå 🙂
Tråkigt att höra Z 🙁 jag tror inte vi hade ens haft romantiken till att skaffa fyra barn om vi hade dom i sängen varje natt. Vi värdesätter vår ensam tid när barnen sover högt. Vi lämnar dock aldrig iväg våra barn. Vi har en till två bio dejter per år. Men som sagt finner vi kvalitetstid tillsammans när det går. Min bror lämnar iväg sina barn varje helg typ och deras ungar är riktigt ängsliga av sig. Nu menar inte jag att alla som sover med sina barn eller lämnar iväg dom titt som tätt har problem i relation med partner eller barn. Men detta funkar bäst för oss 🙂 ska väl tilläggas att vi bor på landet men ändå så sover mina barn bäst hemma med oss i sina egna sängar. Vi har inget behov av att lämna de en natt eller två för att få endamtid då vi får det varje dag. Tror det är otroligt viktigt att hitta de stunderna i vardagen för att hålla relationen levande. Jag är fortfarande helt nykär i min make efter alla dessa år 🙂
Vi samsover med vår dotter på 6 månader, och jag och hennes pappa tycker inte alls om det. Vi vill sova ifred, vi sover inte ens nära varandra om nätterna. Men ungen totalvägrar att sova själv, 1 dm bort i sin säng ?
Samma här.. Och så länge vår får sova med oss så sover han gott. = nöjda pigga föräldrar.
Annars skriker han huvudet av sig aka yxmördad unge typ. Men vi är inte alltför besvärade utav det. Man vänjer sig liksom och nu är det till och med mysigt! Även om jag hoppas att han väljer själv att sova i egen säng när han är några år gammal…
Föräldrar är vana att inte få sova så ”vi sover bäst så” betyder för dem ”barnen sover bäst så vilket gör att vi får sova också”.
Fy fan vilken pärs föräldraskap verkar vara alltså.
Det är jäkligt slitigt det kommer man inte ifrån. Men det positiva överväger det negativa hälsar en som aaaaldrig skulle ha barn 😉 plus att man växer grymt mycket som person när allt inte är så lätt hela tiden..
Vår dotter är lite över ett, men ingen av oss är ett fan av samsovning.. Ska vi göra det så sover bara en av oss i stora sängen:p blir på tok för trångt och alla väcker varandra. Lillan har sovit i sin egen säng från hon var ca 2 veckor. Självklart kommer hon över när hon vill, men hon verkar sova bättre själv hon med:)
CamCam! Kan du inte djupdyka lite i om Alexandra Bring fortfarande är tillsammans med sin kille Ako Rahim? Verkar vara nått mysko iallafall..
Det är slut sen nån månad tillbaka. Hon skrev om det på bloggen.
För min del så har det kommit till en punkt att hellre få sova överhuvudtaget än att försöka få barnet att sova själv. Han vaknar ca 1 gång i timmen och söker trygghet (gapskriker och flaxar), men sover han bredvid sover han hela natten – och även om jag får panik när det blir för varmt eller får en fot i solar plexus så föredrar jag det framför noll sömn.
Man får andra prioriteringar efter barn, haha.
Vi har en dubbelsäng och en 90’s bredvid och där sover jag, gubben, unge nr 1 på 2 år och unge nr 2 på en vecka. Ibland kommer nån katt in också. Funkar toppen.
Efter månader av sk goda råd om att barnet SKA ha egen säng för annars ”vänjer de sig aaaaaaaaaaaaldrig att sova ensamma” så valde vi helt enkelt sömn före icke sömn. Mao samsovning. Vi har barn som sovit 12 timmar ostört varje natt pga samsovning istället för barn som vaknar flera ggr per natt pga folk är korkade och tror att man måste sova med sina barn till man dör om man börjar 🙂 3 och 4 nu och kan både sova i egna sängar och i vår, de får välja. Känns helt oviktigt faktiskt. Det viktiga är sömn. Hur och vart den sker är totalt irrelevant 🙂
Håller med helt, när barnen är små behöver de trygghet, vilket de får om de får sova i sängen hos föräldrarna (men alla barn är ju olika,vissa barn sover bättre själva). Med första barnet fick vi för oss att vi ”skulle” låta henne sova i eget rum. Resultatet var att nattningen tog flera timmar och hon vaknade flera gånger på natten och ville inte somna om. Nu somnar hon i sitt rum och sen får hon komma in till oss när hon vaknar. Alla sover bättre då. Men jag tycker också att det är jättemysigt att sova med barnen, även om jag egentligen föredrar att sova själv så älskar jag att sova bredvid mina barn. Så nu sover mannen på soffan istället :-p Vi prioriterar helt enkelt att få sömn.
Kanske en konstig fråga men jag funderar på det ” sexuella samlivet”, hur får man möjlighet att ha de där mysiga stunderna med sin partner om man aldrig är ensamma i sängen? Visst man kan ha sex och mys i soffan och liknande platser när barnen sover i sängen, men det anser iallafall inte jag vara samma sak.
Jag hade tänkt innan bebbs föddes att Gud vad det ska bli mysigt med samsovning hela lilla familjen! Gick bra i ca en vecka, sen märkte både jag och pojken att det var obekvämt båda sov hackigt,sen testade vi en natt att sätta honom o sin säng och han sov 6 timmar i sträck efter det ? nu hela nätter i sin säng, undantagsfall så han är sjuk, men då sover inte mamma nåt , men vad gör man inte för sitt sjuka barn ?
Jag har aldrig klarat att ligga och sova nära min partner. Det har varit varmt och trångt.
Men när vår bebis kom så sov han PÅ mig första 1-2 månaderna, sen tätt inpå som ett plåster och sedan lite längre bort. Nu sover han och jag i varsin 80 säng och maken i en 90 säng som står bredvid varandra som en enda jättestor säng.
Otroligt mysigt och som det känns nu kan han få sova hos oss till han är tonåring 😉
De få gånger jag lagt honom i spjälsäng bredvid oss har jag inte kunnat sova utan bara satt mig upp för att titta till honom var femte minut.
Nu ska vi snart köpa 210 säng så vi slipper skarvarna och kan gosa ÄNNU mer ?
/ hönsmamma
Någon skulle skrivit: varning för präktiga morsor, i början av detta inlägg..
Blir irriterad av sånna här diskussioner för att jag inte tycker det finns något att diskutera. Kunde inte bry mig mindre om vad folk tycker om hur vi väljer att sova eller ej och har ingen åsikt om andras sovande. Låt folk göra det som funkar för deras familj och skuldbelägg inte
Tack och hej
Hahahahah , jag läste ”jag är som en kanin om kvällarna och måste ibland gå upp och ta en kalldusch för att kunna somna”
Jag tänkte att det var ju väldigt bjussigt av dig att delge oss den informationen, och att självklart vore det jobbigt med barn i sängen då…?
Hahahahaaa!! M är alldeles slutkörd, stackarn!!!
Haha jag läste också kanin ???
Här samsover vi också. Hade klara visioner om egen säng tidigt! Så blev det inte.
Jag har en snart tvååring där hemma och i början försökte vi alltid natta om honom i egen säng när han vaknade på natten. Numer tar vi in honom till oss om han skulle vakna. Det har resulterat i att han sover hela nätter (för det mesta) i sin egen säng. Han vet om att om han vaknar så kommer vi på en gång och därför tror jag att han sover bättre.
Jag sover bra även om han är i sängen. Men sen är jag också ganska frusen av mig och lilleman är en varm liten jäkel. Det är som att ha sin egen lilla vetevärmare som aldrig blir kall 🙂
Vi samsov första veckan, sen sov jag sittande i soffan med bebis vid bröstet i ett par veckor (var inte trygg med att ha liten i sängen för jag ville inte dra täcket över huvudet på henne). Sen sov hon i egen säng ett par månader innan det blev krångelperiod och hon sov hos mig några veckor och maken sov i gästrummet.
Sen egen säng i vårt sovrum och nu egen säng i eget rum vilket funkar fint för oss. Men jag har anpassat mig efter situationen för att få sova. Däremot har jag alltid haft ambitionen att hon ska sova i egen säng och har således strävat åt det hållet oavsett fas.
Både jag och sambon va helt överens om att vår son skulle sova i egen säng, men när han väl va född så ändrades det lite. Han somnar i sin egen säng vid nattning men när han vaknar under natten och äter så stannar han hos oss! 🙂
När man har barn men svåra sömnproblem så är prioriteringarna lite annorlunda 😉
ATT sova är tusen gånger viktigare än VAR barnen sover
Tror det är olika för alla, men BB vill ju framstå som Sveriges miss perfektion, och då skall allting vara bra och bäst.
Skulle aldrig palla samsova.. min son har sovit i sin säng från dag ett typ, legat i vår säng någon enstaka gång men har inte funkat för varken honom eller mig. Så nej det ändras inte för alla, älskar min unge men vill fortfarande ha min space när jag sover haha!
Sonen har sovit i sin säng sen dag 1, sängen stod inne i vårt rum tills han blev 5 månader ungefär. Då flyttade han in i eget rum och vips så började han sova hela nätter! Nattningen går på 5 minuter, lägger ner han i sängen och säger godnatt sen sover han! 🙂 har haft i sängen någon gång nu när han är lite äldre, men han är en virvelvind så ingen får någon sömn.