Blondinbella:
Jag kanske är helt ute och cyklar eftersom jag inte själv har gått igenom den här fasen utan fick mina ”barn” när de var äldre men varför utsätter man sig för detta?
Om det nu är kaos i sängen och ingen får någon sömn – varför flyttar man inte in barnen i deras sängar igen eller – som ett andra alternativ – själv går och lägger sig där?
Är det någonting man utvecklar som småbarnsförälder? En helt sjuk tolerans för dålig sömn? Jag kan liksom knappt sova om Tjocka Hetsätarkatten försöker spoona upp mig med sin varma, sladdriga kropp och då ligger han ändå still.
Föregående inlägg 