Blondinbella:
Jag kanske är helt ute och cyklar eftersom jag inte själv har gått igenom den här fasen utan fick mina ”barn” när de var äldre men varför utsätter man sig för detta?
Om det nu är kaos i sängen och ingen får någon sömn – varför flyttar man inte in barnen i deras sängar igen eller – som ett andra alternativ – själv går och lägger sig där?
Är det någonting man utvecklar som småbarnsförälder? En helt sjuk tolerans för dålig sömn? Jag kan liksom knappt sova om Tjocka Hetsätarkatten försöker spoona upp mig med sin varma, sladdriga kropp och då ligger han ändå still.
Föregående inlägg 
Den dagen man får barn som föredrar närhet och trygghet så förstår man ?
Nej men faktum är att många barn inte klarar att sova i egen säng och jag kan som ”ADHD-tjej” relatera till sömnproblem (ja barn ärver ofta den här problematiken).
Vet att många reagerar på bilder och kommentarer här och var men det finns ofta en bra anledning.
Antingen kan det röra sig om att de är små och behöver tryggheten eller oxå större barn som har sömnproblem.
Man fokuserar på ATT få sova istället för VAR man sover….
PS. Ja jag skriver som min hjärna fungerar ??
Jag har ADD och hade SJUKA problem att sova själv som liten. Är det kopplat med ADHD/ADD:n? Visste inte det! ?
Ja det är dessvärre så :-/
Melatonin och liknande fanns ju tyvärr inte på vår tid.
Min son sover allra bäst i hans säng i hans egna rum. Även om det är mysigt att sova ihop så sover ingen av oss lika bra och avslappnat om vi samsover. Förstår inte heller varför det är ”inne” att samsova tills barnen är typ 18 år.
Det är nog inte ”inne” med samsovning utan att lyssna på vad SITT barn behöver.
Jag har ett barn som alltid sovit i egen säng från start och två som är tvärtom.
Det handlar kanske inte om föräldrars allmänna syn utan att gå efter barnens behov?
De flesta barn sover hela eller bitar av nätter i sina föräldrars sängar till ca 10 års ålder. Få tonåringar sover i sin mamma och pappas säng. En behöver knappast överdriva nåt form av ”mode”. / Född på 80-talet och kunde ibland sova i mamma och pappas säng så mode vette fan.
Jag gick alltid och la mig i egen säng men gick i sömnen in till mamma och pappa till att jag var 8-9 år
Jag är född -95 och har alltid haft perioder då jag sovit mycket hos mina föräldrar. Idag är jag 21 och sov senast i natt i min mammas säng när jag var på besök. Detta trots att jag har en egen säng hos henne. Tycker inte alls det är speciellt konstigt, vissa behöver mycket närhet 🙂
Jag har barn, hane 3 år. Jag har fortfarande inte utvecklat någon ”tolerans” för att ha barn i sängen, haha. Både han och jag sover oerhört dåligt och oroligt i samma säng. Får jag inte sova 8-10 per natt är jag död, jag klarar inte min vardag men endast några timmar sömn per natt. Nu har jag tur att ändå fått en snäll unge som somnar om lätt, just nu över vi in att sova i eget rum samt somna själv. Funkar kanon hittills och det är så skönt.
Ett barn är varken snällt eller elakt beroende på dess sömnvanor. Dessie skrev också alltid förut att T var en sån ”snäll” bebis för att han inte skrek mycket, som att bebisar som skriker vore elaka då eller? Vet att ni inte menar något när ni skriver så men det är så onödigt. Och nej jag är inte kränkt.
Håller helt med dig ”C”!
Nu mena jag ”snällt” med att han alltid sovit bra på nätterna, 10-12 timmar för det mesta. Självklart tycker jag inte min son är ”dum” för att han sover dåligt tex. Det var mer ett uttryck 🙂
Man samsover för att en del barn känner sig tryggast så. Trist med vissa föräldrar som prioriterar sig själv framför barnens behov av närhet och trygghet.
Vi samsover delvis! Lillen nattas och somnar i sin säng, när han vaknar under natten för mat stannar han sen hos oss. Både jag och min sambo tycker det är mysigt:) När han är inne i en utvecklingsfas kan det vara ganska oroligt och då sover han hela nätter hos oss, hade vi prångt lagt honom i sin säng då hade ingen av oss 3 fått någon sömn alls!
Vi har fått en del negativa reaktioner på att vi samsover, men det har ingen annan människa ett dugg med att göra! Föräldrar gör det som känns bäst för dom och deras barn, samova eller inte.
Jag var totalt emot samsovning… tills jag fick eget barn 🙂
Eller hur! Här kör vi samsovning för annars får vi ingen sömn alls 🙂
BB beskriver enstaka nätter som är stökiga. Det är inte = får aldrig sömn. Förmodligen har hon barn liknande mina. Barn som behöver närhet för att sova som bäst och förmodligen prioriterar dem likt vi för: ATT sova före PLATS sömn intas. Sover mina i egna rum, vilket de inte har ett enda problem med, vaknar dem 2-3 ggr/natt. Sover de med oss sover de utan uppvak (iaf utan uppvak som stör oss) 10-12 timmar per natt. Vårt prio är lätt där 🙂
Att vi sen i perioder har nån stökigare natt här eller där förändrar inte det faktum att sömn fortf intas bäst alla i en hög i en säng… Men anti-samsovare vill gärna måla fan på väggen trots det 🙂 Jag tror faktiskt att dessa stökiga perioder skulle uppstå vart barnen än sov. Skillnaden är att jag idag sträcker ut en hand och sover vidare medan jag om jag tvingade dem till egna sängar skulle behöva kliva upp. Fortf helt rätt prio för oss.
Var för övrigt helt emot samsovning… Till jag fick barn och insåg att jag är mer för sömn än emot att samsova 😀
Hehe visst är det spännande att se hur ens ståndpunkter ändras när man väl blivit förälder? *s*
Jag kan nog komma på många exempel där jag tidigare sa att jag minsan ALDRIG skulle göra/tillåta när jag fick barn – men som snabbt ändrades sen 😉
Ja. Man får gå igenom en del självrannsakan genom åren ?
Min dotter har sovit i egen säng & eget rum sen hon var 4mån ungefär. Jag vill verkligen ligga och gosa med henne men hon kan inte sova utan måste va själv med mörkt & tyst.. Längtar tills den dagen hon vill sova med mig, haha. :’p
Barnen sover kanske bättre i hennes säng. Så hon offrar sin egen sömn för att barnen skall få sova bättre. En av sakerna man faktiskt gör när man har barn som inte kan sova själva alltid. Min stora pojk kommer in till mig varje natt, men han ligger still som tur är 🙂
Inte så konstigt att det blev en knölig natt då Odd saknades. Gillis sover troligen närmast Odd och när han inte fanns där sökte sig Gillis i sömnen åt andra hållet och då hamnade han på lillasyster och så blev det kaos.
Min son sover i egen säng just för att han snurrar omkring, sparkas, vänder sig och sätter sig med blöjrumpan i ens fejs.. Undantag görs då han är sjuk, då får han sova i mitten ☺
Jag tycker det här med att samsova med små bäbisar (alltså inte Sally/Gillis-ålder) är himla intressant. För här i England är det ett big no-no att samsova med bäbisar och det sägs att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Innan man lämnar sjukhuset är de väldigt noga med att påpeka detta och försäkrar sig flera gånger att man vet om riskerna med samsovning. Så, anledningen att jag finner detta intressant är för det ska bli intressant att i framtiden se vilket håll råden går åt. Alltså om England backar och säger ”nä, det var fel, det är ok att samsova” – eller om Sverige inför nya råd och avråder från samsovning (om det är någon som fattar vad jag menar haha).
Jag bor i London. Och visst är det hiiiml anti Samsovning. När bebis kom visade sig att han hade kolik och inte kunde sova annat än om man satt upp och hade honom mot bröstkorgen. Det var tre jääävliga månader. Nu för tiden är jag tacksam att jag kan ligga ner och sova även fast han fortfarande vill använda min arm som huvudkudde.
-med det sagt så var det ingen av bm eller på GP som gav mig bakläxa när jag säger att vi samsover. Så jag tror det säger så för att undvika onödiga Samsovningar som ökar psd. Dock verkar det vara olika läger vad gäller huruvida det faktiskt ökar eller inte med Samsovningar. 🙂
Sverige avråder också från samsovning men här låtsas man inte om att man vet att samsovning ökar risker för PSD. Studierna gjorda har inte uteslutit eller tagit hänsyn till vart samsovningen skett (hård eller mjuk madrass/säng eller soffa), föräldrarnas vikt (övervikt ökar riskerna), huruvida föräldrarna varit drog- och/eller alkoholpåverkade) med mera. Önskar man samsova med litet barn rekommenderas säker samsovning – hård madrass, inga täcken, bebis i huvudhöjd, inte alkohol- och/eller droger i kroppen osv osv.
Hade vi inte samsovit hade jag fortf inte fått sova en hel natt ostört = depression, suicidala tankar och förmodligen svårigheter att utföra mitt jobb. Det är vad sömnbrist leder till för mig ☺️ äldsta är 3,5