Kissie:
Jag måste erkänna att jag var aningens skeptisk till Kissies bok från första början och jag blev inte mer positivt inställd när den landade i min brevlåda då den är i tunnaste laget för att ens kallas för bok. I min bok alltså. *pun intended*
Är man ute efter nästa års vinnare av Nobelpriset i litteratur så ska man nog leta vidare någon annanstans men syftet med Alexandras bok har aldrig varit att skriva ett litterärt mästerverk – det har varit att berätta sanningen om hur hon blev Sveriges mest hatade bloggerska.
Jag kommer inte många sidor in i boken innan jag får en klump i magen. Jag har själv träffat Alexandra ett par gånger och har varit en del av denna sociala mediervärld längre än hon har så jag har på något bisarrt sätt suttit där i min fåtölj med nypoppade popcorn och bara väntat på vad hon skulle ställa till med här näst.
Tänk om man vetat om vad som hände på andra sidan skärmen? Om man vetat om hur trasig den här tjejen var och hur utnyttjad hon blivit under sin karriär och då menar jag inte enbart affärsmässigt.
Trots all hemskheter hon varit med om så skriver hon inte den här boken tillsammans med Ylva Enström med fjorton offerkoftor på sig utan hon konstaterar krasst hur jävlig den här branschen är och hur lite alla vuxna runt omkring henne tog sitt ansvar.
Speciellt en berättelse fastnar lite extra hos mig och det är när hennes första riktigt bloggportal bjöd in henne till Hotell Diplomat och försökte supa henne full och imponera på henne med flådiga hotellrum och champagne i massor. Ung, naiv och berusad fick de henne att skriva på ett avtal – ett avtal som hon inte får skriva under själv eftersom hon inte är myndig men det verkade de här rara gossarna föga bry sig om.
Samma rara gossar som försökte exakt samma sak med mig, på exakt samma hotell med exakt samma metoder men den här gången slutade det med att vi alla blev utslängda från Hotell Diplomat eftersom den här ”D-bag” som hon kallar honom i boken hamnade i bråk med någon i toalettkön.
Man kan ju undra hur många stackars unga tjejer dessa killar blåst egentligen..
Kissie går hårt åt sina föräldrar i den här boken vilket är välförtjänt på ett vis eftersom hon var omyndig och de inte tog sitt ansvar för henne men på ett annat vis är det orättvist att peka finger NU när de flesta vet vad sociala medier är och använder sig av dem dagligen men då – det var ingen som visse eller förstod hur det fungerade.
Jag är så imponerad av Alexandra och sättet hon beskriver sitt förflutna och berättar om sin framtid. Och jag är SÅ imponerad av att hon hållit tyst all den här tiden. Hade någon behandlat mig som Alexandra blivit behandlad så hade jag nog inte kunnat hålla det inom mig, det är en sak som är väldigt säker.
Om du – precis som jag – älskar bloggar och sociala medier så är det här en bok du absolut ska läsa. Man behöver inte älska Kissie efter man har läst boken bara för att hon gått igenom en hel massa dynga men har man följ hennes sen hon slog igenom med Katrins ”klamydiainlägg” så får man hela bilden av allt som hänt och helt ärligt så är det en betydligt bättre bild att ha än den ensidiga bild jag hade tidigare.
Hur mycket som Alexandra skrivit och hur mycket Yla Enström skrivit av boken vet jag inte och är ingenting jag heller är intresserad av att veta heller. Boken är som sagt inget dramaturgiskt mästerverk av Foucault så ”blogg-Kissie” skiner igenom i varenda mening av boken och det var nog faktiskt syftet också. Den berättar Kissies historia av och med Kissie.
Jag tänker att jag avslutar den här recensionen med samma ord som Kissie avslutar sin bok med:
Böcker må vara gammaldags med de äger fortfarande. Men nu ska jag gå tillbaka till att vara queen of the internet. Puss på er älsklingar!
Föregående inlägg 
Vad kul att få en recension. Jag har haft NOLL intresse av alla bloggböcker men nu ska jag nog försöka läsa denna. 🙂 Tack CamCam
Jag blev också för en gångs skull sugen på att läsa en bloggbok
Kanske inte jag som ska tacka för recension utan Kissie? 😉
Nej tack inget för mej. Vilken ytlig värld bloggare lever i. Tror inte detta blir en succé. I så fall tonåringar som köper den o tror att livet är så här.
Fast det CamCam skriver är ju att boken mest visar på baksidan av att vara bloggare, enl Kissie. Det skulle inte jag kalla ett ytligt innehåll som ger tonåringar fel bild av bloggares liv, tvärtom. Den kan, om jag förstått innehållet rätt, vara nyttig för tonåringar att läsa så att deras glorifierade bild av bloggares liv dämpas ner lite. Men såklart ser vi ju det på olika sätt.
Jag blev iaf sugen på att läsa den, trots att jag aldrig varit intresserad av bloggböcker tidigare.
Jag är mitt uppe i tentaplugg och tänkte ta en paus genom att läsa lite bloggar. Så dyker Foucault upp även HÄR. Förföljer denna sablarns gubbe mig?
Pluggar du sociologi… måntro?
🙂
Haha, jajamen. 🙂
En går fan inte säker nånstans nu för tiden…
Jag var rätt trött på de där gubbarna på slutet, när jag pluggade. De sa i princip samma saker… med en skitliten variation. Tror t.o.m. att jag skrev det på en tenta. 🙂
Haha, instämmer. Alldeles för många gubbar och alldeles för lite variation.
Men alltså, kopplingen Foucault + dramaturgi…?
Snälla, Kissemurran har fått allt serverat på ett silverfat. Har själv läst boken och tycker hon bara skyller ifrån sig och tar på sig offerkoftan. Hon hade väl själv en egen vilja och en hjärna när dessa ”tragiska händelser” hände?
Grammatiken var bedrövlig för övrigt. Om man är intresserad av snyfthistorier kan man köpa boken och läsa på toaletten.
Hur gammal var hon? 15? 16?
Kul för dig att du visste precis hur världen fungerar när du var i den åldern. Eller är du så gammal själv just nu? Eller är du en kille egentligen? För en vuxen kvinna skulle aldrig skriva det du just gjorde. (*hoppas jag*)
Hon var 16-17. Och ja, man har ganska mycket vett och förstånd då. Eller det hade inte du?
Skillnad på vett och förstånd och att vara världsvan.
Och jo för min ålder så hade jag varit med om mycket då och visste mycket.Mer än mina jämnåriga gjorde eller hade varit med om.
Och just därför så håller jag inte mig själv som måttstock utan har insikt i att alla inte har hittat sig själv och sitt självförtroende men framförallt veta sitt eget självvärde i den åldern.
Men du är kanske en sådan där tossig som tycker att rösträtt ska införas vid 16? Själv tycker jag det vore mycket mer logiskt med rösträtt vid 20.
En hint till dig om hur resten av världen ser på det är att man blir myndig när man är 18.
PS Det finns gott om 5-åringar med vett och förstånd. Lyssna på små barn. De är ofta jättekloka. Och bra självkänsla har det också.
Men så är det ju något som händer i tonåren….You should know the rest.
PS 2 Om du får barn en dag så hoppas jag din inställning i frågan har ändrats när de kommer upp i den åldern. Framförallt om du får en dotter.
Nu.. god natt!
Wow, varför så aggressiv? Tycker det är lite sorgligt att du sitter och kommenterar febrilt i varje inlägg så om livet vore på spel.
I alla fall, tror personen menade att när man är 17 år och gör något ”dumt” så låter det ganska omoget att skylla på sina föräldrar. Hur skall föräldrarna veta vart ungen försvinner när den inte berättat vart den ska? Man får faktiskt ha lite personligt ansvar också.
Som sagt, om du inte har läst boken än så borde du inte tala. Kom tillbaka när du gjort det puss!
@My: Exat vad är det som jag skriver som du uppfattar om aggressivt?
När du ändå är på gång och förklara dig så kan du ju berätta varför du överdriver med att jag febrilt kommenterar varje inlägg.
Som det är nu så har jag svårt att ta din åsikt på allvar då det enda du gör att tillskriva mig saker som inte är sant. Varför du gör så vet bara du, men jag kan ju spekulera om du har lust?
”Hur skall föräldrarna veta vart ungen försvinner när den inte berättat vart den ska?”
Jag har en massa sätt att lösa det på, och framförallt så är det ditt ansvar som vuxen att göra så. Misslyckas du så får du städa upp konsekvenserna. Det är ditt jobb.
Ang ditt uttalande om att jag enart får uttal mig om jag har läst boken, så hoppas och tror jag att du aldrig har en åsikt i kärnkraftens vara eller icke vara innan du har studerat minst 50 poäng kärnfysik på universitet.
(Framförallt som att jag inte uttalade mig om specifikt vad Kissie sagt i sin bok utan mer generellt om hur mogen man är eller vilket egenansvar man kan förvänta sig av en 16-åring.)
En Spekulation ang dig känner jag för att skriva. Och det är det det stör dig att du inte vet varför jag skriver här. Att din nyfikenhet inte blir stillad.
Jag kommer inte hjälpa dig på den punkten heller. Du får helt enkelt fortsätta att störa dig.
En tanke för att underlätta för dig blir ju att inte läsa in saker som jag inte sagt och sluta tillskriva mig saker som jag inte känner. Men det är enbart ett förslag.
Hur har du ens läst boken?
Menat till Mia alltså
Håller med dej Mia. Offerkoftan har åkt på. Bra skrivet av dej.
Finns lite grejer som tyder på att Sindy och hennes bästa vän Rosanna blivit osams och ”gjort slut”. 1.Sindy följer inte henne på insta längre. 2.Rosanna lade upp en svartvit bild med hjärtan på halsen med en text om att hon är sin egen bästa vän nu, någon nära har sårat henne. 3.Efter den bilden hittar jag inga kommentarer av Sindy på någon av bilderna mer. 4.En av de senaste bilderna Rosanna lagt upp är ett mörbultat bröst där läkare tydligen tagit bröstvävnad för att se om hon har bröstcancer. Ingen sympatisk kommentar av Sindy ens på den bilden.
Du får alla alla alla inlägg att handla om dig, även en recension. Jag läser din blogg först, så jag tycker om den, men det är väldigt jobbigt att du aldrig kan lämna något utan att dra till med något personligt skryt. Inte ens en recension? Fine inget kan vara objektivt när en person driver en blogg men man tröttnar på att du alltid vill nämna hur poppis du varit (?)
I vanliga fall hade jag hållit med dig om att det är lite tröttsamt, men i det här fallet tycker jag det gav stöd till erfarenheterna Kissie beskriver om sina managers.
Den innehåller ju också en viss form av självrannsakan då CamCam verkar tycka att hon kanske varit delaktig i hur Kissie blev framställd när C poppade sina popcorn.
Är det en neutral blogg utan personlig vinkling man är ute efter så finns den ju redan. 😉
Jag har inte varit poppis. Jag ÄR poppis! ???
Jag förstår var denna kommentaren kommer ifrån även om jag inte reagerade så värst på detta inlägget.
Tycker om bloggen överlag men ibland gör det ont i ögonen av all självgodhet som skiner mellan raderna. Hade föredragit denna bloggen något mindre självrefererande
Äh, så mellanmjölkigt! Varför får en inte vara lite självgod då? Så länge en inte är ”dryg” är det väl inget problem? CamCam for pres.! ?
Tips: SLUTA LÄS Denna blogg då!!!
Vi som vart med CamCam sen början vet att det är jennes blogg, hennes reflektioner och hennes innlägg.
Deal with it!
Nu är ju förmodligen du och CamCam mer på samma sida om när det är humble brag än vad jag är, så kanske hon fattar din poäng.
Själv ser jag det inte lika ofta som många andra verkar göra. Sitter jag AFK och pratar med någon som bara har sig själv som samtalsämne så är jag med på er båt. Fy så drygt och tråkigt.
Men när någon mer eller mindre håller en monolog, vilket det är på en blogg, och då ”råkar” ha ett rikt referens-material att ta ut så ser jag det inte på samma sätt.
Förlåt för att nedan kommer låta nedlåtande och självgptt. Så är det inte utan det är en brist från min sida att inte veta hur jag ska framställa det på ett bättre sätt.
Själv så tycker jag det bara är intressant att höra vad folk varit med om. Jag känner mig varken hotad av det eller som att jag har ett mindre rikt liv. Det kan ju bero på att mitt liv varit och kommer fortsätta vara fullt.
Jag är så oerhört intresserad av att veta vad folk har varit med om eller hur de ser på saker. Kanske så är jag naiv ibland då jag inte ser humble brag som andra gör lika ofta utan bara någon som är glad och vilil berätta något kul eller faktiskt få lov att yttra att de är stolt över något. Det gör mig bara glad och peppe på livet att se att andra mår bra. (Sedan så kan ju visst en del skryt grunda sig i att man mår dåligt och vill hitta ett sätt att bekräfta sig själv och det är en from av osäkerhet. Men det ser jag oftare när det ENDA någon visar upp är materiella ting, inte instucket en ny pryl lite här och där.)
Kanske upplever jag det annorlunda än andra på andra sätt med. Även om det skulle vara ett humble brag så stör det inte mig. Kul för dig liksom. Så länge du inte gör det om och om igen i en konversation afk och ditt syfte då är att föröka se bättre ut på min bekostnad. DÅ är det jobbigt och stör mig.
Åsch jag svamlar en massa här. Kontentan tror jag blir väl att jag tycker allt är intressant som andra männsikor vill dela med sig av. Högt eller lågt. Jag ser sällan ”onda” avsikter eller baktankar när någon gör det. (tex BlondinBella undantaget 😉 )När jag tröttnat så låter jag det inte störa mig utan syssla med något annat. Jag känner aldrig att vad andra säger om sig själva har någon reflektion på den jag är eller rellevans hur mitt liv ser ut.
Någon som fattar hur jag tänker?
@Hmm: Jag älskar dig lite!
Puss på dig! 🙂
Och jag som tycker att CamCams referenser till sitt eget liv är något av det bästa i bloggen. Gör den så mycket mer levande på något vis!0
Håller helt med! Känns som Camilla saknar att ha en blogg om sig själv, och denna har kommit att handla allt mindre om bloggarna och allt mer om Camilla och hennes katt. För mig heeeelt ointressant, och stundvis alldeles för skrytsamt. Till och med förekommit att ”någon” frågar i kommentarerna om det är sant allt som står på Camillas wikipediasida… Och alla ”men sluta läs bloggen då?!?!”-personer… ni har rätt. I will 🙂
Fast om majoriteten tycker att det är skittrist att Camilla skriver om sin katt och sitt stora ego, kan hon inte ta lite konstruktiv kritik då och sluta?
Liksom vadå ”sluta läs bloggen då!!”, den här bloggen handlar ju om att alla andra bloggares störiga inlägg. Varför kritisera andra om man inte kan ta det själv?
Av den – enligt 100 000 som läste min blogg den här veckan så har jag hört runt 3 kommentarer som tycker så. Min matematiska förmåga säger mig att det är lika mycket majoritet som jorden är platt. 😉 Men det är ju bara ett räkneexempel.. hehe..
Fast det var ju trots allt 27 som gillade min kommentar så helt ensamma är vi väl inte?
I vilket fall störs jag inte så mycket att jag vill sluta läsa bloggen – skrev till och med att jag överlag tycker den är bra. Jag gillar att det kommer med personliga åsikter men regelrätta blogginlägg eller alltför lång utläggningar om ditt liv känns lite – ointressant.
Jag har även försvarat dig i historien om Tyra och har således inget emot dig som person, mailat till finest osv . Däremot tycker jag precis som du förespråkar att även negativ kritik bör få framkomma och se det som något konstruktivt 🙂
Hon tar väl kritik helt utmärkt? Det är inte som om hon sitter och tar bort kommentarer. Bara för att hon inte gör som ni säger så kan hon inte ta kritik? Tsk tsk tsk. Själv gillar jag det personliga så ni är knappast någon majoritet, bara mer gnälliga 🙂
Har också ett recex på väg. Ser verkligen fram emot att läsa.